fredag 2 augusti 2019

Desertören

Är på väg in till stan från den rofyllda tillvaron på Kullen. Eller rofylld och rofylld. Det är liksom som ett mindre helvete. Tänk typ Sisyfos, fast du städar hela tiden. Och varje fång du ens får för dig att sitta ner kommer antingen någon med en bebis ”som bara behöver hållas en minut”, en önskan om att bära tunga saker från ett ställe till ett annat eller bara en ringa förkunnan om att någon är ”klar(!!!!!!)” på toaletten och behöver hjälp att torka sig (för att undvika missförstånd: det är inte Sofia).

Nattningarna snittar på 90 minuter. Per barn.

Familjens vuxna parter är lite matta. Jag har min sista semestervecka så jag har permission att åka och träffa mitt gamla grabbgäng (låter helt sjukt att använda såna termer, men det är onekligen en samling personer, som är män och börjar få grå stänk vid tinningarna. Så tekniskt sett stämmer det)

Det har varit bestämt sen länge. Det är därför jag känner att jag kan sticka och lämna Sofia med barnen. Fast det känns lite som att jag deserterar från fronten.

Jag får nog se det här som någon form av social friskvård. Helst av allt skulle jag vilja ta in på hotell, beställa upp en banana split, kolla på ett par avsnitt av Adventire Time och sen sova i 10 timmar.

Men nu gör jag det ansvarsfulla istället.

tisdag 4 december 2018

1up

Ok. Får nog ta det här i prio:
1. Fått en till dotter. (Yay!). Minou tycker jag är ganska ointressant eftersom min bröstmjölksproduktion är förhållandevis låg jämfört med S.
2. Det händer inte så mycket annat. Jag gör typ egen korv och öl. Vanliga hipstergrejor.
3. Jag har klimatångest och hoppas vi hinner styra om den här skutan innan det är för sent.

måndag 9 juli 2018

Semesterdags! (eller "Så överlever du ett par veckor med en familj som är sjuk")

Jag firar in den andra veckan semester med att badda mina ögon med bomull och muta min dotter med glass. Min hals känns som sandpapper och mina ögon är fyllda med något som ser ut som bechamelsås, men ganska garanterat inte är det.
Sofia jobbar fortfarande, men även hon är/var sjuk. Det var hon som började med ögongeggan. (I vår familj så lägger vi inte skulden på någon enskild, men jag påpekar bara att det var hon som var först. Gegg-först).
Min kära dotter leker med bilar, kollar barnkanalen och kliar sig lite då och då i sitt allt mer rodnande öga.
Det kommer bli en stillsam semester.

För att fylla ut tiden så kodar jag. Så länge jag kan se. För jag orkar verkligen inte göra något fysiskt. Hittills har jag knackat ihop en SopBot, som påminner alla i min bostadsrättsförening när det är deras tur att ta ut soptunnorna för tömning.

Jag har såååå tråkigt, men troligtvis inte tråkigare än vad Elvira har. Oh, well; Det är ändå bara början på juli.

torsdag 11 januari 2018

Nytt år, nytt jobb, nya.. well ni vet.

Eller så gör ni inte det. Nya vanor.

Har startat igång det här året hyfsat bra. Inte minst för att jag hänger med ett kul gäng på dagarna och har fått tillbaka suget för att bygga egna saker.
MEN så är det även så att mina kollegor (well, chefer egentligen) håller på att kör någon form av über-diet (nej, inte utkörd mat av underbetalda cyklister, utan det tyska "super") som gör att de rasar i vikt och ser ut som filmstjärnor. (...eller åtminstone inte ser ut som vi andra bleka valrossar som vaggar fram i våra dunjackor i januari-blasket)

Så, inspirerad och så har jag börjat dra ner på kolhydraterna. Det går ...ganska bra. Allt gick bra fram tills idag, då någon nämnde "Texas Longhorn" följt av "chipotle och extra cheddar". För att rädda det hela försökte jag mig på att göra någon form av GI-lasagne till middag. Fast med zucchini istället för pasta.
Det blev en hybrid av köttfärssås och ostfondue med små zucchini-bitar simmandes. Alltså det var asgott, men det är högst oklar om det på något sätt kan räknas som nyttigt.

Min älskade avkomma tyckte det luktade gammal strumpa. Min älskade fru förklarade då att "Pappa gillar saker som luktar strumpa". Vilket på sätt och vis är sant.

Oh, well. Vad händer mer? Öhm. Jo, jag meddar och yogar. Och räknar steg. Tror jag snittar på 8000 per dag. Ska bannimej umpfa upp mig till 10k.

Oh, well. Ytterligare ett nyårslöfte var att sova i tid, så det är vad som står härnäst på todon!

Hörs om ett år eller så igen! Tada!

tisdag 15 augusti 2017

Status: nu

Jobbar: <a href="//onedayinteract.se">One Day Interact</a> dör jag uppfyller kodönskningar pt ett gäng duktiga designers och UX:are
Gör: Pendlar
Vill göra: Hänga i huset och snickra, pyssla och måla (Den här sommaren var aaalldeles för kort.)
Hänger med: grannar och min fina familj. Och typ Fredrik. Ibland. Ibland Peter och Charlotta.
Undrar över: Hur kan bloggers app vara så SJUKT kackig fortfarande. Jag är alltså tvungen att skriva HTML för hand för att länka. Da. FAQ?

(Hata autokorrect)

Hej då!

Nådens år 2017 (present future)

Ok. Jag var säker på att den här bloggen skulle somna in och att jag tillslut bara skulle släppa domänen, till förmån för "rekommenderade länkar" (billig Viagra, dating och casino alltså), men så blev inte fallet. 
För någonstans behöver jag "vara", utanför Facebooks vägger. Har faktiskt avinstallerat appen på mobilen, eftersom jag mest blir frustrerad av att gå in på den. (Jag går visserligen in via webbgränssnittet då och då, för att hålla mig uppdaterad på events man är inbjuden till etc. Och att bli frustrerad). 

Kanske blir den lilla dödtiden i mitt pendlande den lilla gnista som tänder min blogg på nytt?

(Foto cred: för Norra Europas deppigaste bild av mig: Joakim Nyström)

onsdag 21 december 2016

Status:

Jo, det är så att jag saknar bloggen. Typ så mycket att det gör ont. 
Facebook gör dåliga saker med min sociala webb (för mycket auto-algoritmer och sponsrat skit), så jag tror jag hoppar ut hit ett tag för att få andrum. 

Jag har gått dagligen och mumlat halvfärdiga bloggpost-utkast i mitt huvud den senaste månaden. 

Det har verkligen varit allt från catchy oneliners till existensiella resonemang. Så varför ska man vara en snålis och sitta och hålla på sånt, när man kan posta ut det i etern och ge nån slösurfande stackare en möjlighet att humma igenkännande under deras lunch framför datorn. (OBS. Kommer dock endast hända om alla streamingtjänster går ner samma dag). 

Anyhow: Välkommen du som är ny och kul att ses igen, om du är gammal läsare. Nu kör vi!