tisdag 3 juli 2007

Arty Farty...

Jag har nästan hela mitt vuxna liv hyst agg mot Konstfack. Det hänger nog ihop med mitt lite halvskeva förhållande till indiekultur och potaitistryck.

När jag satt och målade, intryckt i en ateljéhörna på Basis, virrade unde våren alltid tankarna kring arbetsprover och ansökningar till alla möjliga skolor. Konstfack var en utav dem. Problemet med att söka och framför allt komma in på Konstfack, var själva myten om hur arbetsproverna skulle utformas.

Dom skulle sticka ut och vara annorlunda om man ens ville komma på intervju.
Annorlunda är en rätt bra beskrivning...


Att tänka utanför lådan är inte en lämplig beskrivning för vad vi höll på med. Bortom lådan kanske ringar in våra utsvävningar en aning. Collage, textilprover med dolda meddelanden, pengar med propagande skriven på sig, gamlaskrivmaskiner, kläder gjorda av bacon eller av hår. You name it, we did it.

Allt för att komma in på en skola där man kunde fördjupa sig i ämnena potatistryck, kladdkrits-illustrationer och stopmotionfilmer med lergubbar (alternativt med hundbajs).

Om ni tycker att jag låter lite bitter för att jag inte kom in på Konstfack, så har ni till hälften rätt. Jag skulle nog inte vilja gå utbildningen, men vafan, antagen skulle jag velat bli. Yrkesutbildningen för vänstervriden SVT-barnprogramsutveckling borde jag ju i varje fall kommit in på! Jag kanske inte förstår mig på konst helt enkelt.

Detta är min deklaration för varför jag och Konstfack aldrig kommer bli kompisar.

/J.

2 kommentarer:

Tem sa...

Is konstfack really thinking outside the box, or is it just jumping into the box next to it?

Not Indie, nor Emo. sa...

Konstfack is the box.