tisdag 7 augusti 2007

"So fort jag upptäckte att jag satt i ett glashus började jag leta efter stenar att kasta..."

Jag tror jag börjar utöka min crush på Skaaaune. Det liksom bara ger sig självt... Ju mer man lyssnar desto mer vill man höra denna märkligt melodiösa dialekt. (Vissa kallar det bräkande..)

En kompis till mig berättade för mig en gång om att skånskan inte existeradeförränn på runt 1700-talet då franksan var det mest talade språket inom hovlivet och att vanligt folk försökte härma språket. På så vis skulle skånkan ha skapats.

Det är ju såklart rent jävla ljug, men en rätt kul skröna. Det allsmäktiga Wikipedia säger:

"[...] Skånska anses vara ett danskt dialekt[9], eller ett separat språk ur ett historiskt, kulturellt och/eller etniskt perspektiv. Majoriteten av svenskarna anser inte skånskan vara ett eget språk [10], men genom instiftandet av Skånska Akademin och med bevaringsprogram från svenska regeringen, har det uppstått ett nytt intresse för skånskan som en kulturell markering [...]"


För att fira denna lilla obegripliga snutt av Sverige som det kommer så mycket bra ifrån blir dagens låt:
Familjen's cover på Det snurrar i min skalle.



Ps. Ja. Jag är medveten om att det är indie. Var inte så jävla dömmande. Livet är för kort för det. Och när du pekar på andra så pekar tre fingrar tillbaks på dig. ;)

/J.

2 kommentarer:

catya sa...

Haha! Titta! Familjen!
Den låten spelas ruskigt ofta hemma och jag sjunger på den dagligen..
Och visst har skånska en ganska fin klang? It grows on ya.. ;)

Not Indie, nor Emo. sa...

Och visst är det ett väldigt fin video. Så... Skånsk..?

Malmö lockar. :)