torsdag 18 oktober 2007

-Vi hörs! -Hur då?

Jag erkänner. Jag känner viss kommmunikationstekniksstress. Det beror inte på att jag älskar bläck och papper eller tycker att möten över en kaffekopp är bästa sättet att koppla* med en människa.
*egentligen connecta, men jag försöker göra mig av med dom anglosaxiska uttrycken

Min stress beror nog mest på att jag inte riktigt har listat ut till vad jag ska ha allt. Och framförallt hur ska jag uttrycka mig om vad och vart?

Msn:nig och skype har väl börjat ramla in under kategorin en extra telefon, men hur effektivt är det om jag inte använder det minst 3 ggr per vecka? Ingen kommer ju att försöka kontakta mig där då. Fast är jag online på nåt av dem får jag inget gkort för alla ska skicka fula Gif-animationer eller fåniga Youtubelänkar. Det är lika störigt som "skicka det här mejlet till sju andra personer" fast det sker i realtid. Till en person!

Facebookning är en speciell kategori. Den heter "konversationer som man har i uppehållsrummet på högstadiet". Den ska föras så pass högt att folk kan tjyvlyssna, men ändå alltid föras på ett sätt så att alla som refererar till den är "tjyvlyssnare". Hela fenomenet med wall:s är ju att visa upp en välplanerad informell sida av sig själv. Som högstadieelever.
Jag hatar facebook. Den är så jävla pubertal.
Jag hatade högstadiet. Det var så jävla pubertalt.

MySpace är typ samma grej. Fast mer för associering med dom man säger än vad man säger.
"-Wow, kolla Cat5 har skrivit på hennes vägg.
-Vad skrev dom?
-Thanks for the Add.
-Cooooool."

Ok, jag fattar att min analys är lite krass, men på det stora hela är det så här jag ser på hela kommunikationssamhället idag. Till och med dagisbarn är ju medvetna om vad dom säger. Blir vi inte helt jävla massproducerat, stereotypa om var enda kommentar vi fäller bygger på att den ska vara fyndig/smart och iaktagande/stilbildande? Om vi följer den här trenden blir vi ju drillade till att bli medietränade dokusåpadeltagare.

Slutligen har jag nosat filosofiskt på fenomenet blogg nu på morgonkvisten.
Vad är bloggen? På riktigt?
Är det en dagbok? Som folk ska tjyvläsa ur? Eller är det en samlig krönikor på en webbsida? En webb logg....

För mig blir det nån form av kanal för alla tankar ingen i min närhet har tid eller lust att orka lyssna på. Jag tänker sjuuukt mycket, men jag måst uttrycka allt, för annars känns det onödigt att tänka så mycket. Och jag älskar att tänka.

Men om jag kollat på andra så är det anslag om vad dom ska göra och vad dom har gjort. Tilltalet är ofta informellt till skillnad från webbsidor, men relativt genomtänkt. Gärna spetsfundigt och med gärna lite klagande ton.

Kanske bloggen är en reinkarnerad klagomur.
Skulle vara en rätt fin tanke. Man skickar ut sin klagan och osäkerhet i etern och är det tillräckligt intressant kanske man får ett svar i kommentarsfältet. Lite som bön. Fast med återkoppling om man gör det bra.

Enough said ´bout kommunikation X.0. Det är ett myller och det är väl först om två år som allt kommer falla på plats. I think.


Apropå bön. Såg Svenska kyrkans kampanj. Sjukt bra. Stolt över att jag inte har gått ur. Jag skulle förmodligen brännas på bål om dom hade makten, men det gör inget. Dom gör bra saker så länge dom inte har makten och det är jag villig att stödja.

4 kommentarer:

Daniel Lampinen sa...

Ah, kom igen, Facebook ar totalt sett bra.

Och kommer att bli annu battre nar folk borjar gomma undan sina hogstadievanner i en speciell van-kategori och borjar skaffa sig NYA kontakter via Fb.

Det basta ar att man haller koll pa manga manniskors liv, lar sig och inspireras av dem, eftersom manga borjar mikroblogga, det vill saga uppdaterar sin status.

J. Nystrom sa...

Facebook-boomen är bra. Det kan jag hålla med om. Det är skönt att människor på allvar börjar socialisera sig på nätet. Att alla finns på en plats.

Det jag inte pallar är hela "hejhej-jag-ville-mest-skicka-ett-medelande-för-meddelandets-skull" och widgetspamningen som råder. Plus den groteskt användarfientliga formen.

Grejen med att vara någorlunda uppdaterad på vad andra gör är jag cool med. Det är ju faktiskt användbart, så microbloggning är okej, trots att jag aldrig skulle sätta min fot på twitter. :P

elin sa...

haha jag tror du stulit vissa tankar från min hjärna, känns som om du nästan exakt citerat en grej som jag sagt eller skrivit någon gång. Berättar vad någon annan gång, nackdelen med att kommunicera via din blogg är ju att allt blir offentligt, på facebook kan man ju välja att skicka meddelanden om man inte vill skriva på väggen. Kul att du skriver igen btw.

J. Nystrom sa...

Elin: Tack! Du kan nå mig på Ansiktsboken nuförtiden och dessutom få svar. Jag har skaffat en rutin för att kolla igenom den. Bra det där med rutiner. :)