torsdag 18 oktober 2007

Plats: Götgatsbacken.

Jag vet inte varför, men jag tycker att människor är läskiga. Har ingen aning om vad det är som skrämmer mig, men det finns där. En liten vaksamhet mot att slå mig ner bredvid vem som helst eller att överhuvudtaget fråga om det är okej om jag slår mig ner.
Tror Orup kanske var något på spåret när han sa att Stockholm hade blivit kallt. Det var 1992. Frågan är om det har varit varmt och hjärtligt, över huvud taget. Jag vill tro det.
Jag sitter på Whayne´s Coffee i Götgatsbacken och har snott åt mig en plats bredvid en tystlåten konstnärsdam som sitter och tecknar maniskt. Det är fullt med människor som sitter bredvid varandra och pratar i mobil. Döttrar som pratar med sina fjärrskådande pappa. Många verkar väldigt uppe i sig själva, men det finns ett fler som ler och faktiskt pratar med varandra. Sådär leende och glada, som innan 1992 och Orup. Innan Stockholm blev kallt. Jag tycker nån borde göra en låt om att Stockholm ska bli varmt. Det är dags nu. Det har gått femton år.

Nu ska jag hem och krama S.
Kram!
//J.

Inga kommentarer: