torsdag 25 oktober 2007

Nockpannan

Dom var ju toktrevliga, även fast dom såg ut att vara hämtade ur min läsbok för tillfället. Det kan beror på att dom hade med sig stora blyrör och små svarta mössor.

Jag hann till och med en dialog med dom innan dom gick vidare:

- Nockpannan närmast skorstenen pajade, sa Bill.
- Nockad i pannan, sa Bull.
- Va?

Jag såg nog lika dum ut som jag kände mig.

- Alltså, den tegelpannan som ligger närmast skorstenen har gått sönder, fortsatte Bill. När jag klev på den.

Han kliade sig i huvet medan han försökte lista ut ett sätt att få mig att förstå.

- Vart har du dina nockpannor?
- Meh.. ehh. Ska kolla.

Jag följde en rutin som jag använt sedan jag var fem år. Ringde mamma. Fick reda på ett ställe där det fanns tegelpannor. Grävde fram en panna som är till för "toppen" på huset. Såklart var det fel sort.

- Naa. Det är ju gamla sorten som du har där uppe. I varje fall på den ena sidan, informerade Bill.
- Jaha. Kan du inte bara lägga den där upp så fixar jag det sen?
- Ja... haa. För att...
- Precis. För att slippa att det regnar in, fyllde jag i.
- Jo. Och sen får du ta och spika fast nya däruppe.

Jag nickade lite coolt och utlämnade det faktum att jag lider av höjdskräck, vilken dessutom blir värre då hela taket är nerregnat. Tänkte att jag kunde förnedra mig själv lite i ensamhet. Senare.
Vinkade av Bill och Bull, fyllde på kaffe och undrade varför jag fortfarande inte har ringt en byrå.

Då provar vi att släppa sargen igen. Åhej!

//J.

Inga kommentarer: