tisdag 9 oktober 2007

Världen behöver fler skadade barn.

Jag satt på bussen tillbaks till Gärdet. 62:an, bussen som även äger det stående epitetet "Pensionärsbussen". Att medelåldern låg på 55 berörde mig inte. Ej heller det faktum att det var fullt med dra-maten-vagnar eller att det tog ungefär fem minuter per stopp eftersom tanterna óch farbröderna var så skruttiga. Jag var ju gäst på deras buss.
De som tog ner medelåldern var jag och ett gäng tuggummituggande Östra Real-brudar.
(Tips: Vill du få någon att se IQ-befriad ut. - Ge dom nåt att tugga på.)

Det är dom (Östra Real-brudar) som fick mina begynnande "arga-farbrorn"-kromosoner att hoppa till. Dom satt och tog upp sätena som var avsedda för gamlingar, och tittade lite oförstående på tanterna när dom ramlade hitan och ditan när den gamla monstertruck-akrobaten till busschafför gas-bromsade sig igenom Stockholm.
-Varför reser dom inte på sig? satt jag och tänkte. Sen slog det mig. Jag går omkring och haltar på grund av min trasiga fot och förmodligen är det därför jag blir upprörd, eftersom jag lätt kan identifiera mig med någon som är skruttig. (Har haft hälsporre eller nåt otyg nu en längre tid. Det gör ONT. På riktigt,)
Alla kids idag har ju knappt brutit nåt eller skadat sig. Därför är dom helt jävla oempatiska. Kanske dags att släppa på ompysslandet av kidsen? Låt dom snubbla och bryta en fot. Då får dom lite perspektiv på hur det är tvingas stå upp en hel resa trots att det gör ont.
Hmmpp! Mer skadade barn. >:/

Well I´m back nu. Hoppas ni gillart höst-formen. ;)

//J.

Ps. Jag tar avstånd från aga. Sånt är helt enkelt dumt. Bara så ni vet.

1 kommentar:

Tem sa...

Haha, surgubbe!