fredag 16 november 2007

Idag är jag kung.

När man var liten litade man på vad vuxna sa. När man sedan blev vuxen insåg man att 50 % av allt som sades i bästa fall var gissningar från höften, i värsta fall rena skära lögner som upprepades om och om igen tills de blev sanningar.

Under en halloweenfest kom en av dessa barnsdomens sägner upp på tapeten när jag hamnade i en diskussion om musiklektionerna på mellanstadiet. Tjejen som jag snackade med tog till exempel upp hierkierna. Den som fick gitarr, trumma eller piano var typ kung, den som fick gurkan, var knappt byfåne. Den gick ju inte att spela fel på.
Jag höll på att instämma, när ett grumlat minne steg till ytan. Jag visste med ens att det inte stämde alls.
Byfånen spelade ju klopp-pinnar.
Klopp-pinnarna är ett par vanliga träpinnar som man slår mot varandra och gav ifrån sig ett kloppande ljud. Dom var lackade i nån mörk färg så att dom skulle kännas exotiska, men jag är rejält säker på att dom var gjorda av björk eller tall...
-Spelade man gurka var man typ prins, eller i varje fall nyadlig.
Klopp-pinnar var det lägsta kastet och eftersom komunal musikskola hade den ekonomi den hade, blev 80 % av klassen utnämnda till byfånar om och om igen under 6 år av sina liv...
Det som jag fortfarande har svårt att förlåta var att lärarna envisades med att kalla dom instrument istället för att erkänna att musiken fått nerskuren budget. Vem som helst fattar ju att klopp-pinnar är en hittepå-lösning.

Idag äger jag en gitarr och några syntar, men har fortfarande svårt att hitta bra sample-packs med klopp-ljud.

Dom hade ju ett speciellt sound...

Inga kommentarer: