lördag 26 januari 2008

Krossad tidskapsel

Att tömma ytorna där man bott i flera år framkallar sjukt mycket känslor. Det är som ett maroton med "best of"-episoder av mitt liv. Eller "worst of". Alla saker som man inte kunnat slänga av ementionella skäl dyker upp samtidigt efter att de legat i ide, undangömd vardagen.

Framför allt är det här en reunion med mig och min pappa igen. En massa ångest, skuld, kärlek och saknad. Inte konstigt att jag dröjde kvar i Stockholm sist jag skulle flytta. Jag minns.

Efter att mitt liv blev uppochner efter en kaotisk nyårsafton (En i raden. Jag avskyr nyårsafton.) gjorde jag en radda med beslut och bestämde mig för att rensa ut mitt liv.

Det betydde i mitt fall att jag var tvungen att börja gräva i kartonger med pappa-prylar. Vilket i sin tur ledde till att jag var helt ementionellt utpumpad i flera veckor. Jag tror jag grät ungefär halva tiden jag stod i källaren bland flyttkartonger och sopsäckar, samtidig som jag hoppades att det inte skulle komma några grannar.
Det var i varje fall 20 timmars effektiv tid, så förmodligen grät jag 10 timmar. Det är lång tid.
Jag var helt slut när jag var färdig, vissa delar minns jag knappt.

Tack och lov slipper jag såna turer nu. Det är helt klart mindre skuld och ångest. Desto mer saknad, men framför allt mer kärlek. Den växer för varje dag.

Jag får passa på att säga det igen. Nu, såhär fem år efter;

- Pappa. Du är både älskad och saknad. Jag tänker på dig varje dag.

/Din son, Per Joakim Nyström

1 kommentar:

TheJennie sa...

Känner igen mig....tid läker vissa saker, men inte allt.

Som tur är, inte kärlek.