måndag 3 mars 2008

Kär (igen)

Jag bär på en hemlig förälskelse. Hon är sådär otäckt uppriktig och sann, har en skör vacker stämma och hon gör den vackraste elektronika i hela riket. Ja, jag skulle nog säga att hon gör den finaste i hela världen.

Dessutom är det helt obegripligt att jag tycker hon är så fantastisk. Hon är Riche. Hon är intervju med Claes de Fair. Hon är sitta i panel med Ebba von Sydow. Hon är Nacht på Spybar.

Men ändå.
-Ändå!
Ändå, är hon det finaste jag vet.

Jag vet nämligen att bakom Nacht, Sydow och coola-killar-med-svarta-bagelitbågar, så finns det en knäpp brud på Gärdet som spelar piano mitt i natten, handlar mat på twinpeakskiosken på väg hem från utekvällen och är otroligt ödmjuk.
(Jag vet detta eftersom jag läser hennes blogg, inte för att jag stalkar henne. Fast det kanske är samma sak?)

Tack Karin för att du gör den finaste musiken!



Karin Ström
-Silent Night


Lyssna och njut. Och kolla in hennes Myspace där man kan ladda ner låtarna. (Crazy girl)

2 kommentarer:

Daniel Lampinen sa...

Du kan vara lite nöjd över att du blir frånstött av VILKA nöjeslokaler en person går runt och kramar folk på. För mig är det mer att jag inte gillar ATT någon gör det någonstans.

Eller i alla fall inte tror att det kan gå ihop med mig. Du är närmare grädden än mig.

J. Nystrom sa...

Grädden är mer sur under ytan på vissa nöjeslokaler än på andra.

Är inte säker, men jag tror att alla har ytliga bekanta som de umgås på något fånigt sätt med.

Sourcreme of Stureplan kramas...