söndag 27 april 2008

Pappas ande på besök



Det sitter en äldre herre några säten ifrån mig här på tåget.
Han påminner mig om min pappa i sitt gråa hår och med sin lite nötta flece. Han ser lite allvarlig och fundersam ut. Innan tåget lämnade perrongen vinkade han åt en yngre kvinna. Kanske hans dotter.

Det bor en ensamhet i hans blick, precis som den som fanns min pappas ögon. En sorg över att kroppen begränsar och fjärmar den annars så fria själen från omvärlden. Deltagaren som inte längre kan delta. Som inte längre kan ta del. Som inte längre kan bidra med sin del.

Han hostar till och våra blickar möts. En konstig känsla av igenkännande sveper förbi och vi tittar bort. Ut genom fönstret.
Bort från känslan och aningen om att liv och död inte är så enkla ting som vi tror.

Inga kommentarer: