lördag 23 augusti 2008

"..och alla tusen miRakel, vi lovade varann."

Mymlan började och utmanade sedan Bison. Jag väntar inte på utmaningar utan går direkt till attack. För det här är en av de roligare bloggtåg som går just nu. Det handla om att bjuda på sin bästa kärlekslåt och gärna en liten historia till.

Sagt och gjort:

Under det första året på högstadiet träffade jag min första förälskelse. Jag blev blixtkär i en underbar, teaterflicka med rött hår och ett ovanligt namn. Under den här tiden var jag än blyg kille som inte visste vad man gjorde med allt man kände. Och lagom tills jag hade listat ut varför det fanns ett pirr i magen och en förlorad talförmågan i hennes sällskap, kom sommaren. Och med sommaren kom sommarlovet. Som jag alltid spenderade med min familj i skärgården.
Under sju veckor satt jag ensam i min pappas båt och lyssnade maniskt på Thåström medan jag tecknade, saknade och kände hur mitt hjärta på något sätt blödde.

Fast på något sätt var det en smärta som var okej. För det kändes att jag levde. På riktigt.

Den sommaren blev grunden för resten av mitt liv. Och den här låten blev signaturmelodin för hela den sommaren.


Thåström
- Karenina

3 kommentarer:

james sa...

Vilken fantastisk låt! Och vilken känsla... känner igen den.

MissLinisen sa...

Mmm nostalgi på hög nivå. Även jag var en Thåström fan i mina tonår. Är det iofs fortfarande..

Joakim Nyström sa...

@james: helt klart en av Thåströms bättre.

@misslinisen: once you go Thåström, you meter in back. ;)