fredag 12 juni 2009

I'm not in it for the money

Lämnade precis in min sista uppgift för skolan. Min rapport om hur min praktik på SIME har varit. Imponerande läsning. Jag har förmodligen gjort tre praktiker under loppet av en praktikperiod.

Det har varit mycket rota igenom papper och komplettera dokument den senaste veckan, eftersom det är sista dagen i skolan imorgon. Och det känns fantastiskt.
Läskigt.
Kul.
Spännande.

Jag har ett pirr i magen och ett litet euforikt leende på läpparna. Jag har tagit mig från punkt A, som bestod av ha ett hum om vad jag ville jobba med, till punkt B, som är där jag är just nu. Jag har två år av fantastiska erfarenheter bakom mig, tre riktigt grymma praktikintyg och, ja, jag har vunnit en stolthet som jag bara trodde var reserverad åt ett fåtal.

Jag är stolt för de senaste åren har jag gjort så mycket av det jag alltid velat göra.
Jag har bott i Malmö och funnit en del av mig själv. Jag har fikat med (för mig) gurus, knutit band med underbara människor som jag bara har bytt tankar med innan jag mött dem fysiskt och hittat ett arbetsområde som jag kan hylla när som helst.

Internet, älskade Internet.

När jag har blickat tillbaka har jag dock kommit till en insikt. I'm not in it for the money. Jag vet att många säger sånt och lägger till "Jag skulle när som helst kunnat lämna allt det här för ett välbetalt jobb, men jag väljer det här".
Men jag skulle inte kunna lämna allt för ett välbetalt jobb. Jag är ganska dålig på att skaffa välbetalda jobb. Jag tror helt enkelt inte att jag är tillräckligt intresserad av pengar.

Men jag älskar idéer och visioner om framtiden. Det är det som är min drivkraft. (Sen är det coolt att kunna betala hyran vid 29 års ålder.) Men jag tror att det blir enklare att kunna kapitalisera på sig själv om man vet vad som driver. För jag förstår att det är viktigt med pengar. Men det är inte det som kommer få mig att skutta upp ur sängen på morgonen.

Det är att göra saker som får folk att tappa andan för ett litet tag, låta ena mungipan dras upp i ett ofrivilligt leende och som får människor att känna att dagen blev lite mer värdefull.

Det är det jag ska ha som mål när jag vandrar mot min framtids horisont.