tisdag 13 oktober 2009

Del 4: Varför i helvete skriver jag det här?

- Enkelt. Jag älskar transparensgrejen. Sanningen är den bästa förbundsvant man kan ha. Det går liksom inte att välta den. Jag har hållt käften av fel andledningar för länge. Det är dags att jag börjar snacka av rätt anledningar nu.

Den bästa anledningen är att jag älskar kommunikation. Jag älskar att förmedla intryck, ge form åt de abstrakta former som tankar ibland kan upplevas vara och framförallt älskar jag att sprida kunskap. Sätta på mig en tänkt läsares skor och därifrån försöka guida denna till den plats där jag befinner mig. (Ibland till och med dit jag vill vara.)

Men tillbaks till det obehagliga: Varför så ledsen? Varför så enormt svart blogg och så fnissigt i "Sweet Sunday Web Crunch"-soffan?
- Mest för att jag suger på att söka jobb tror jag. Jag hatar att ljuga och det känns som jag ljuger när jag söker jobb. Trots att jag kan allt som efterfrågas. Det handlar nog mest om det att jag måste hävda en roll innan jag har varit i den. (Precis som alla andra som söker jobb....)
(-Och jag fnissar för att jag är så bra på de andra grejorna.)

- Jag började med frilansandet mer av rädslan för att söka jobb, än att jag älskade att bolla 13 projekt samtidigt. Sen blev jag visserligen bra på att bolla projekt och koordinera prylar, men jag är fortfarande ganska sugig på att ta betalt. Och det är ett problem. För hur fasen värderar man något innan man har en massa referenser? Det gör man inte. Man gör fel. Fel tills man har tillräckligt många referenser för att göra rätt.

Det är de som kallas hundår. De ska man inte göra som frilans. Trust me on this one. D-O-N-T.

Slut: Del 4.