söndag 4 oktober 2009

Falling down

Jag är trött. Så förbannat trött.

På Internet. På analytiska och smarta kommentarer. På att behöva le när någon undrar hur det går. På att inte gå under. På att vara på väg mot vansinne. På det dåliga samvetet. På min I-don't-give-a-fuck-attityd. På att vara tvungen att hålla käften om att jag mår skit (för man vill ju inte att framtida arbetsgivare ska tro att man är ett psykfall).
På att hålla käften om att allt går trögt. På min röst och mina ord när jag berättar att det inte känns så bra. På allt. Tystnaden, snacket, mumlet.

Mest av allt är jag trött på att skriva ner sån't här jävla ältande.

Det går trögt.
Det känns skitdåligt.
Jag trivs inte.
Jag hatar att gå upp på morgonen för att varje dag är en re-run av föregående dag.

Jag vill inte höra vad du har att säga. Jag vill inte säga det du vill höra. Jag vill inte.

Men jag kör på. Biter ihop och hoppas att du låter mig vara. I need my fucking space.