onsdag 25 november 2009

Sömnen, Hattmakaren och Tillhörighet

Den här veckan har bestått av tre komponenter.
  • Jag har varit så trött att jag somnat spontant varje gång jag suttit i en soffa mer än 10 minuter.
  • Jag har bestämt mig för att gå och träna varje dag, men aldrig lyckats ta mig till SATS av någon outgrundlig anledning.
  • Jag har varit busy hela veckan, men om jag ska vara helt ärlig har jag inte en susning om vad jag har gjort.
Jag tror att jag har listat ut den här sjuka tröttheten: Jag jobbar i underlandet. Landet där Hattmakaren styr och allt är tvärtom. Det är därför.

Stress beror på arbetsbelastning och oro, men det är oftast inget problem om man vet vart man är på väg och vilka knep man kan använda om det kör ihop sig. Positiv stress är liksom samma sak som otålighet för mig om jag strävar mot ett positivt och tydligt mål.

Men i underlandet är det lite lurigare. Det är nämligen inte helt säkert vad som är "best practice" här. Man ska ta på sig mer att göra om man har för lite tid. Man ska spendera mer om man vill få bättre balans på kontot. Man ska vara otrevlig för att bli trevligt bemött.
(Det enda som inte funkar är att sluta sova om man vill vara mer utsövd. Trust me on this one. )

Och det är väl lite det här som stör mig nu när jag har massor att göra, jag orkar inte tänka tvärtom hela tiden. Men blir ju helt störd.

Och nånstans i mitt lite halvneurotiska zombievandrande mellan Blustret och Result varje dag så infinner sig någon skruvad känsla av... *wait for it* ..tillhörighet. Det känns fasen som att jag passar in för första gången i mitt liv.

Bland folk som är på väg mot undergång eller frälsning (lite beroende hur man ser på det).