torsdag 29 oktober 2009

Är en god pojkvän

0 gradigt, oändlig kö, bara girls och längst fram väntar en
goodiebag med Rosa armband. Yay...
Som pojkvän förväntas man att göra vissa saker. Hänga på wifey
när hennes homegirl sviker i sista minuten. Sviker mig.
Nu kommer Amir tro att jag inkräktar på hans faghag territorium. I'm
not.

I come in peace. - Ge mig min goodiebag och min wrap så att vi kan gå
hem.

onsdag 28 oktober 2009

Boktips: Getting things done


David Allan har skrivit en genial bok om vardagseffektivitet, "Få det gjort" eller "Getting things done" som är originaltiteln. Har börjat läsa den och känner redan att den skärper min fokus och effektivitet.

Inte tid att bli effektiv?
Det är lugnt. Finns en lösning för dig med:
- Peter Lindberg har gjort en egen förenkling av GTD systemet som tar ett par minuter att bläddra igenom, men ger dig flera kraftfulla tips.
Getting Things Done. Hur man uppnår stressfri produktivitet

En god konspiration

Det händer ganska mycket samtidigt nu. Det rullar in förfrågningar från än det ena, än det andra hållet. Verkar som min omgivning och världen har slaigt ihop sig i en god konspiration för att låta allt gå min väg.
Har samlat ihop tyglarna igen och makar mig in i matchen igen. Lite försiktigt sådär. Gillar läget och är imponerad över att jag har ett så grymt coolt liv som dessutom är förgyllt med en massa bra människor.

Nu är det tillbaks till todon.

torsdag 22 oktober 2009

Tillägg: Dagens artist

Marina and the Diamonds måste nog ta mig tusan vara det bästa som hänt musikvärlden 2009. I am not a robot är lika lysande låt som videon är vacker.

Seventeen är dock bäst. Ingen protest.
(Ni kan ju alltid mmm..:a om ni inte håller med... eller om ni håller med.)



Marina and the Diamonds

-I am not a robot

Retorisk fråga:

Varför frågar alla hur läget är och hur det går med allt just? Det gör aldrig folk när allt går bra. Aldrig!

(´_´)

onsdag 21 oktober 2009

Google hatet

Jag inser att jag har börjat hata människor som inte ens försöker googla. Det är så jävla slött att be mig googla åt dem. Ring 118 800 istället era kryp!!!
*gläfser* *ser arg ut* *morrar* *

What's up?

Just nu sitter jag hemma och försöker ta igen en massa jobb som har legat på hyllan av en rad anloedningar. (Att jag mår kackigt är en av dessa, men att det har varit prylar att ta tag i hela tiden spelar in det med...)
Utanför i lekparken spelas "Kom med nu ska vi hoppa", en 30-tals inspirerad barnsång som får mig att tänka på nazi-tyskland, äckliga pedagog-proggare och hur dålig musiken egentligen var när man var liten.
Lite trött efter gårdagen på Disruptive Media, där jag på något märkligt sätt blev experience manager och sprang omkring med myggor och talare. Högst märklig upplevelse. Väldigt kul, aningen stressande och gjorde mig minst sagt trött på slutet.
Fick i varje fall snacka med Jyri Engström. Minst sagt värt all möda.

Tror det får bli en bloggpost trots allt. Om tech. Första gången på ett bra tag.

Blablabla

Klämmer ur mig fåniga små citat hela tiden.... Dags för ett till.

"Även om du inte kan identifiera föremålet som projicerar en skugga, så är skuggan fortfarande verklig."


Jag argumenterar inte. Jag konstaterar. (Ibland räcker det för att lista ut vad man bör göra härnäst.)

måndag 19 oktober 2009

Det går lika bra med selleri.

Imiterad glädje is the next best thing. Man gör så gott man kan.

Nattfjärilar och stearinljus

När man faller tillräckligt länge slutar man tillslut tro att man faller och uppfylls istället av illusionen av att man flyger. När man inte vattnar en blomma på länge och sedan ger den mycket vatten händer det att den dör. När hela tiden fyller vår tillvaro med ord utan mening blir det tillslut tystnaden som blir meningsfull.
Jag tänker vara lite snällare mot mig själv ett tag. Kommer nog lägga ett och annat ord här eftersom det faktiskt känns meningsfullt och kul att blogga igen.
Kanske det finns en mening med att rusa in i en vägg eller två, även om de kan vara små. Jag har i varje fall koll på vad som ger mig lycka och vad jag måste göra för att frammana den gång på gång. Man kan inte jobba oavbrutet även fast man älskar sitt jobb. Man måste göra det andra också.
Sova, plocka svamp, äta pizza med polare och kramas. Annars blir det inte bra. Tro, mig. :)

fredag 16 oktober 2009

Big pack (tre smaklösa smaker)

I'm becoming good at things I never wished to be good at.

Jag är den halshuggda hönan som fortfarande springer omkring. (Fast
det är snarare hjärtat som saknas än huvudet.)

Att bli vuxen är att dö lite själsmässigt. (Har växt ganska mycket
nu i så fall.)

torsdag 15 oktober 2009

Upprepning: Upprepning:

Fanfanfan.

#5

Den som inte längre tror att den kan bli älskad, vill förr eller senare bli hatad eller fruktad.

(Glömde bort den igår.)

Vänthall

Befinner mig i limbo. Mitt i orkanens öga. Och det känns ok. Jag bryr mig inte längre. Inte på ett aggro-tonårigt sätt.
Lite mer: zen-munk korsat med apatiskt flyktingbarn.

Det är okej. Whatever happends, så är det okej. Life goes on.

Spotify-reklamen kommer fortsätta vara enerverande.
Skit kommer fortsätta och falla neråt.
Den som aldrig ger upp kommer alltid att segra.

- Jag är en Winner...
...sa jesus på korset.

Bläblä...

Ush och fy vad mörkt och allvarlig min blogg har blivit. När allt
nickade igång var allt lite halvironiskt-catya:aktigt. Att jag sitter
och plitar blogginlägg på den plats jag gör just nu är halv-ironiskt
Det blir inte särskilt mycket bättre än så här. Det är
visserligen inte så kul och spännande som jag trodde att det skulle
bli när jag var liten. Men om den hår sörja. Är tillräcklig för
er kommer jag att leverera tramset tills ni ber mig sluta eller helt
och hållet tystnar.
Så det så.

PS. I slutet är det alltid dåren kvar. För han fattar att han har
något att lära.

#0

När du är tillbaka där du började, vet du att det är dags att
sluta.

#1

Du kan aldrig ingå i det sammanhang som du kritiserar. (eller så är
du en sopa till kritiker)

#2

Så fort du erkänner dig som en stabil (nåja) person kommer din
omvärld ta dig för given.
Sad but true. Gör inget, men det är sant.

#3

Det finns många dåliga sätt att leverera nyheter. Det finns inget
bra sätt att leverera dåliga.

#4

Saker som oroar mig:
Tänk om allt jag tänker stämmer. Att alla lever i en lika cynisk
värld som jag just nu upplever. De har bara inte fattat det än. Det
är en jobbig tanke. Jag vill för en gångs skull ha fel.

onsdag 14 oktober 2009

Nähää..

Inte fan sprudlar det nånstans. Trots både Ranelid och en någorlunda reduktionav efterblivna meddelanden i min inbox. Något har fanimej gått sönder i mig. Igen.
Jag är en sprucken te-kopp, ett urblekt foto och en väderbiten trädörr.

Jag är...

...shabby chiq.


Nu är jag bortom frälsning.

Skillnad

I Malmö åt jag falafel och kollade på kängurus. Nu äter jag
burgare och kollar på Björn Ranelid.
Typ lika-samma.

Noterat:

Skönt att bladet från munnen. Att få skrika "Kejsaren är ju
naken!", att rikta spotlighten mot elefanten i rummet och slita av sig
bojorna av hämningar. Om någon tycker att jag är oproffsig och
naiv, låt så vara. Jag hjälper både mig själv och andra med
gårdagens inlägg eftersom det regnar in tack och beröm genom en
massa privata kanaler. De värmer.

Frågan är varför ingen kommenterar på plats publikt. Är det för
att det privata är det nya exklusiva eller för att man inte vill
skriva sig medskyldig till några obehagliga sanningar?

Update: Kanske för att kommentarerna inte är på. :) - Well. Det är roligare att var oemotsagd, så vi låter dem vara av för ett tag. Sug på det, transparensnördar!

Epilog: Helt ärligt:

Jag borde rulla hatt mer i sällskap av min Macbook. Skriver helt enkelt bättre. Säger fler sanna saker och vågar tänka fler uppriktiga tankar.
Ska snart ta den där omskrivna 4:an till Blustret. Det är bussen som suger. Blustret rockar, eftersom det finns så mycket bra folk där.

Btw: Vi kommer nog ha kalas där på fredag och om du går med i vår fina FB-grupp och signar upp dig på eventet får du nog komma. Tror jag. Du kan ju prova.

Färdigbloggat för ikväll

Många bra saker sagda. Frågan är om det är tillräckligt.

tisdag 13 oktober 2009

Del: 5, Blogga berusad bara när du måste.

Jag föredrar helt klar t att köra ett filter av sans på mina blogginlägg och det bli när jag bloggar nykter. Men man ska helt klart inte underskatta nyttan av at blogga onykter. Minst lika bra!!
Man skriver saker man borde ha sagt för länge sen. Man tar ut svängarna. Och man stavar "och" med "ck".

Jag är inte helt säker på att jag är en bättre bloggare när jag är nykter än när jag har tagit en drink eller två. (Just nu har jag typ producerat fler och mer tänkvärda blogginlägg än vad jag gjort på ett kvartal.)

Jag åkte tillbaks till Stokholm.

Varför?
För att jag... Har inte en jävla aning om jag ska vara ärlig. Falaleln suger. Ingen pratar skånska förutom Carolina Gynning och... blablabla.....

Jag saknar alla de få människor som inte brydde sig jack-shit om vad jag kunde eller gjorde. (Och det är inte såååå j'vla mycket, ändå)....

Jag saknar Pildamsparken, Masala, Babel och söta skånebruds som säger roliga saker på bussen. Jag hatar 4:an till Blustret. Terror omskrivet i vardagstristess...

..Ok: 30 minuters batteri kvar och nu stänger stället om 18 minuer. Fuck!

Del 4: Varför i helvete skriver jag det här?

- Enkelt. Jag älskar transparensgrejen. Sanningen är den bästa förbundsvant man kan ha. Det går liksom inte att välta den. Jag har hållt käften av fel andledningar för länge. Det är dags att jag börjar snacka av rätt anledningar nu.

Den bästa anledningen är att jag älskar kommunikation. Jag älskar att förmedla intryck, ge form åt de abstrakta former som tankar ibland kan upplevas vara och framförallt älskar jag att sprida kunskap. Sätta på mig en tänkt läsares skor och därifrån försöka guida denna till den plats där jag befinner mig. (Ibland till och med dit jag vill vara.)

Men tillbaks till det obehagliga: Varför så ledsen? Varför så enormt svart blogg och så fnissigt i "Sweet Sunday Web Crunch"-soffan?
- Mest för att jag suger på att söka jobb tror jag. Jag hatar att ljuga och det känns som jag ljuger när jag söker jobb. Trots att jag kan allt som efterfrågas. Det handlar nog mest om det att jag måste hävda en roll innan jag har varit i den. (Precis som alla andra som söker jobb....)
(-Och jag fnissar för att jag är så bra på de andra grejorna.)

- Jag började med frilansandet mer av rädslan för att söka jobb, än att jag älskade att bolla 13 projekt samtidigt. Sen blev jag visserligen bra på att bolla projekt och koordinera prylar, men jag är fortfarande ganska sugig på att ta betalt. Och det är ett problem. För hur fasen värderar man något innan man har en massa referenser? Det gör man inte. Man gör fel. Fel tills man har tillräckligt många referenser för att göra rätt.

Det är de som kallas hundår. De ska man inte göra som frilans. Trust me on this one. D-O-N-T.

Slut: Del 4.

Del 3. Epos av otillräcklighet.

Alla som jobbar frilans vet en sak. När någon frågar hur det går, svara alltid bra och le. Om du inte gör det betyder det att allt håller på att gå åt helvete. Nu råkar det dessutom vara så att alla gör det trots att allt går åt helvete, vilket i sin tur skapar inflation i "Jo tack, det går bra! *charmigt smile* -Själv då?".
Om du över huvudtaget tvekar på ditt "jo-tack-det-går-bra-nu-serru-parra-rullar-in-jo-rå-kompis!-!-!-!" betyder det att du är ett smittat djur som har gått ner för räkning. (Det behöver inte vara så, du kanske bara hade ont i halsen och dröjde med svaret. Spelar ingen roll.)

Just nu går det... Obra. Om man räknar lite framåt i tiden. Ärligt talat förstod jag vad jag tänkte, men är enormt besviken på att jag inte riktigt följde den tanken hela vägen. Men det är så jävla lätt att vara smart i huvudet och jävligt mycket svårare att genomföra det.

Bjuder några lärdomar i punktform:
  • Man ska aldrig köra på en deltidslön i ett projekt som du ska bygga case ur. Kan du inte leva på den, tacka nej. Simple as that.
  • Är du osäker på vad du ska göra i ett projekt. Be om tydligare riktinjer eller tacka nej.
  • Obehaglig sanning: Gratisjobb och lågt betalda jobb brukar leda till andra jobb. De jobben brukar också vara lågt betalda eller gratis. Kortfattat: Kan du ta betalt i första jobbet kan du göra det i nästa. Det här är inget som man kommer ifrån. Förr eller senare måste du börjar kräva något för det du ger.
  • Prestige är den grymmaste(grym som i jätte-elak, inte cool) arbetsgivaren du kan ha. Släpp den och du vinner grymt mycket frihet.
  • Dissa aldrig någon av dina tidigare arbetsgivare. Ever. På riktigt. Ingen är in bödel om du inte har valt att de ska vara det. (Det är därför jag inte klagar på någon och pekar finger.)
Allt handlar mest om vad man måste ta ansvar för sig själv. Ingen annan kommer göra det. Och det är väl lite här jag hamnade i en halvjobbig situation. Jag har försuttit mig själv i en läkcande båt och får McGuyvra mig ur den själv. (Yep, jobbar fortfarande för Mr Prestige... men nån gång får man slita lite för sin värdighet)

Tror inte jag kommer längre nu. För nu stänger baren. Ska kila iväg till nästa. Ska köra en liten insats om 55 minuter.

Slut: Del 3

Del 2: Klagomuren (den som inte släpper fram klagandet)

Det finns massor av saker som hämmar en. Ibland är det nervositet, ibland är det räddsla, ibland plikt och framför allt vana.
Min tes är inte att hämningar är rent dåliga. I många fall kan gör det livet lite enklare för oss alla. Jag skriker till exxempel inte "Dö kärring-mongo!" i kön till ICA:s kassa när Agda, 79 ska byta en frukt mot filmjölk och samtidigt använda sin rabattkupong. Det får mig att håla tillbaka åtminstonde tills jag kommer ihåg att även jag komer bli gammal en dag. Tack och lov kan jag få utlopp för det här på min blogg.

Det blir värre om jag vet att berörda parter (eller parter som berör de parterna) faktiskt läser de trasade trådarna av tanakar som jag läcker ut i form av text.

Notera/disclaimer: Tro för fasen inte att jag är en skribent. Det har jag aldrig utgett mig för. Det jag skriver är bara upprepningar och variationer på sånt jag gillar att läsa. Det är inget unikt som komer ur tangentryckningarna. Det är mest spasmiska flöden av cathy uttryck och fraser.

Ursäkta, den lilla utflykten. Hur som helst: Hämningar.

Just nu känner jag att bloggen har blivit en rätt sugig kanal för att skriva ner mina tankar. Men nånstans i den bottenlösa ocean av bekräftelsebehov som jag bär på har jag blivit beroende av bloggen. Så att skriva nåt skit på kammaren och gömma det funkar inte heller längre.... Att trycka ut det via Clear Channel är för dyrt.

Jag har flera grejor som jag vill uttrycka, men inte kan. Kommer inte köra av alla ikväll, hur som helst. Men i varje fall något som får det att svindla till i magen på mig.

Men vi börjar med problemet att känna sig otillräcklig och att det nuddar vid ens jobb.

Slut: del2.

Prolog:

Konsten att fylleblogga från IPhone. Inte bara svårt, utan
jättesvårt.
Ikväll tänkte jag dessutom avhandla allt jobbigt eftersom jag verkar
få digital, verbal tunghäfta varje gång jag påbörjar något
inlägg om jobbigheterna. Det blir mest ett om möjligt ännu mörkare
bloggtema och ett "allt är skit". Det stämmer visserligen. Allt ÄR
skit, men för att jag ska få något av bloggandet krävs det väldigt
mycket mer nyanserat ältande innan det finns plats för andra
sinnesstämningar.
Så jag börjar lite lätt med den här inledningen, sippar på min öl
och spanar ut över min blinda och döva publik medans jag öser alla
mina känslor och tankar ut i etern, till min osynliga publik.

Del1 slut.

söndag 4 oktober 2009

Vill se.

Falling down

Jag är trött. Så förbannat trött.

På Internet. På analytiska och smarta kommentarer. På att behöva le när någon undrar hur det går. På att inte gå under. På att vara på väg mot vansinne. På det dåliga samvetet. På min I-don't-give-a-fuck-attityd. På att vara tvungen att hålla käften om att jag mår skit (för man vill ju inte att framtida arbetsgivare ska tro att man är ett psykfall).
På att hålla käften om att allt går trögt. På min röst och mina ord när jag berättar att det inte känns så bra. På allt. Tystnaden, snacket, mumlet.

Mest av allt är jag trött på att skriva ner sån't här jävla ältande.

Det går trögt.
Det känns skitdåligt.
Jag trivs inte.
Jag hatar att gå upp på morgonen för att varje dag är en re-run av föregående dag.

Jag vill inte höra vad du har att säga. Jag vill inte säga det du vill höra. Jag vill inte.

Men jag kör på. Biter ihop och hoppas att du låter mig vara. I need my fucking space.