fredag 2 juli 2010

Ensamheten

Fy fasen, vad jag är barnslig och sur just nu. Alla är nere och leker/festar/jobbar i Almedalen under politikerveckan där. Alla kompisar. Och kvar i ett tropiskt sommarstockholm sitter jag och surar i en nymöblerad lägenhet. Surheten beror mest på att jag har så pass taskig framförhållning så att jag missade en av de mest spännande veckorna under året ihop med att det inte finns något att göra när alla är bortresta. Dels surar jag lite på att jag beslöt mig på att köra fast anställning, vilket leder till att det blir lite svårare att spontanåka iväg lite som det passar. (Får väl se det som en möjlighet att lära mig planera och lära mig stabilitetens ädla konst,)

Visserligen skulle jag må bra av att styra upp livet och planera lite, men det är så fruktansvärt tråkigt att sitta och planera när det är fint väder ute och sommarskratt på gatan. Men det är nog det som står på agendan;  kolla resor, biljetter och priser. Kanske flörta lite med Malmökompisarna och kolla om man får låna en soffa nån natt.

Kan inte låta bli att le lite åt mig själv när jag känner mig så här bedrövlig. Jag vet ju vilka knappar som är triggade och varför jag åker ner i deppträsket. Jag pallar inte ensamhet. I varje fall inte påtvingad.

Den yttersta räddslan för mig; Att vara ensam.
Den yttersta tristessen; Att vara ensam.
Den yttersta självplågan: Följa hela gänget på Twitter och själv enbart kunna rapportera om vad man har ätit till lunch.

Mattwittra liksom, - just shoot me.

2 kommentarer:

Kajen sa...

ALLA är inte i Almedalen. Snarare handlar det om ett fåtal. Men de märks kanske desto mer i våra kanaler.

Du får gärna planera resaktivitet för oss om du känner att andan faller på. First we take Manhattan, then we take Berlin eller nåt. (Eller stadshotellet i Skövde).

Joakim Nyström sa...

Berlin, ftw! (Kan nån av oss ens ett ord tyska? ) Eller kanske Amsterdam. Så länge det blir galet och roligt.