fredag 30 juli 2010

Klädsel för morgondagens bröllop

Semestern hittills; Politik, Nätokrati, Berlin och Pappersböcker

Chill, diskussion och läslistor på Lådna


Kickade igång mitt sommarlov genom att sticka ut ett par dagar med Mattias, Ulrika och Annika till Lådna och fick ett par fina dagar med sköna samtal om moral, kognitiva nivåer och politik. Tack vare Mattias fick jag en grym läslista för sommaren som kommer göra mitt liv som katt bland de intellektuella hermelinerna aningen mer hermelinlikt. Vad jag menar med det är att jag vill gräva mig djupare i kommunikation och nätverkstänkande och då behövs det en eller två (etablerade) modeller att kunna ta till när man beskriver och diskuterar omvärlden.


Istället för readern nu i sommar

En bok på Mattias lista har jag börjat skumma igenom; Nätokraterna, vilken har gett mig både en, två, och kanske rentav tre, tankeställare kring hur hela samhället är uppbyggt och vilka drivkrafter som egentligen styr skeenden och agendor. Mycket är bekanta tankar, men som jag inte har lyckats/hunnit sätta ord på. Då är det väldigt tacksamt att någon redan har gjort det. :)
Hittills har jag cruncha i mig idéen om ett paradigmskifte från kapitalism till informationalism, hur maktförskjutningen mellan två parallella överklasser fungerar under sådana skiften och vad som egentligen avgör memer levnadsduglighet.

Har inte kommit mer än till hälften än, men lovar att dela ut lite tankar när jag har hunnit igenom första varvet på den.

Lite mer postglobalisering-teori

Samtidigt som jag äntligen har fått tid att öppna ögonen lite mer för samhälle/politik/maktdynamik har en annan intressant bok poppat upp i diskursen på webben. Det är Det Stundande Upproret som jag snubblade över samtidigt som jag var i Berlin med min diskussionsparringpartner; Fredrik.

Boken är utforskar idéen om det kapitalistiska systemets kollaps, även om den inte går samma väg som nätokraterna för att komma till den slutsatsen. Vad jag har lyckats tugga i mig från artiklar och bloggposter handlar det mer om förfallet av kapitalismen är orsak till dess undergång, snarare än att att tekniken har gjort det möjligt för ett annat system att växa fram, som i sig är mer livskraftigt än kapitalism.

Ursprungligen var det den här skarpa posten från Isabelle Ståhl, som sedan förde mig vidare till Lisa Magnusson och resten av läsecirkeln (som bland annat består av Copyriot, Redundans och Alamut; vilken dessutom gör analyserar och diskuterar boken mot Fight Club).

Får se om jag orkar mig igenom den. Har hur som helst beställt hem ett pappersex som jag kan anteckna lite i.


Tillbaks till Berlin «

Måste bara passa på att säga att Berlin var över förväntan. Riktigt cool stad och nu börjar jag fatta vad hipsterkidsen uppe på Skånegatan försöker bygga. Bra cafér, löjligt bra kulturutbud och den grymmaste arkitektur som jag sett. (Nä, har inte varit i Barca än, så jag kan inte jämföra... ÄN! :)

Kortfattat körde jag och Fredrik långa turer på stan och bara insöp ett skönt stadsliv. Shopping, häng och framförallt ett kul besök till Club Visionair som ligger på någon liten brygga vid en flod. Så. Sjukt. Bra.

Innan vi stack hem hittade vi Zapata som verkar vara ett konstnärkvarter som samlat på sig allt DDR-skrot som finns och därefter byggt fantastiska skulpturer i denna lilla tegeloas mitt i den Berlinska Cityjungeln.

Och nu till frågan som alla vill ställa:
- Åt jag curry-wurst?
- Självklart åt jag Curry-wurst. :)

Imorgon blir det flyg ner till Ängelholm och därefter hipster-bröllop. Yihaa!

tisdag 20 juli 2010

Insikt #X

Min blogg blev rejält mycket tråkigare efter att jag insåg att folk
faktiskt läser den. Ignorance is a bless. :)

tisdag 6 juli 2010

Dumma dumma nya skor :(

De skavde lite innan. Sen gick jag ut och festade i dem. Åter nykter
och fullt mottaglig för intryck, kan jag konstatera att det kommer
dröja bra tag innan jag köper några snygg-obekväma skor igen.
Köttsår är liksom inte ens ballt på film.

söndag 4 juli 2010

Just for the record... (updated... )

(and i'm blogging drunk now)
...I hate positive people. Or at least people that choses 'challanges'
instead of 'problems' and 'set backs' instead of 'failures'. I know
it's against common belives to think that all of that is bullshit. But
I'm seriously tired of beeing à setback and having a pile of
challanges on my desk, when it's obvious what all of this is called.
Fuck it.
I'm going to build my success elsewhere. We are through;
- So-fucking-long Stockholm. - It's break up time today.
There's no nead to work out things, when I'm not even here to stay.
Hope you'll find someone else, more impressed of you, than I.
I'm tired of all this b-shit, so sick of all this lie.
(Please do unsubscribe If you find this offensive. It's ok. )


Update:
 
- ÅH. SÅ. FÅNIGT.
 

Nu får det vara nog med alkobloggande. Kommer jag skriva sånt här skräp, så kommer jag fixa en 20 teckens captcha innan jag kan posta via luren. :)
Fast jag kommer nog droppa Sthlm förr eller senare. Fast inte på ett tag. Fast det vet ni säkert redan.

fredag 2 juli 2010

Ensamheten

Fy fasen, vad jag är barnslig och sur just nu. Alla är nere och leker/festar/jobbar i Almedalen under politikerveckan där. Alla kompisar. Och kvar i ett tropiskt sommarstockholm sitter jag och surar i en nymöblerad lägenhet. Surheten beror mest på att jag har så pass taskig framförhållning så att jag missade en av de mest spännande veckorna under året ihop med att det inte finns något att göra när alla är bortresta. Dels surar jag lite på att jag beslöt mig på att köra fast anställning, vilket leder till att det blir lite svårare att spontanåka iväg lite som det passar. (Får väl se det som en möjlighet att lära mig planera och lära mig stabilitetens ädla konst,)

Visserligen skulle jag må bra av att styra upp livet och planera lite, men det är så fruktansvärt tråkigt att sitta och planera när det är fint väder ute och sommarskratt på gatan. Men det är nog det som står på agendan;  kolla resor, biljetter och priser. Kanske flörta lite med Malmökompisarna och kolla om man får låna en soffa nån natt.

Kan inte låta bli att le lite åt mig själv när jag känner mig så här bedrövlig. Jag vet ju vilka knappar som är triggade och varför jag åker ner i deppträsket. Jag pallar inte ensamhet. I varje fall inte påtvingad.

Den yttersta räddslan för mig; Att vara ensam.
Den yttersta tristessen; Att vara ensam.
Den yttersta självplågan: Följa hela gänget på Twitter och själv enbart kunna rapportera om vad man har ätit till lunch.

Mattwittra liksom, - just shoot me.