måndag 19 december 2011

Fortfarande lite feber...

... Men idag går jag till husläkarmottagningen och ber om antibiotika. Nån jädra måtta får det vara. :)

Bild

(Vet att det här verkar toklite, man jag har sjukt låg temperatur i vanliga fall. Typ 36 grader. Så, jo, det VISST febur)

Posted via email from jnystromdesign's posterous

torsdag 15 december 2011

Plötsligt händer det....

Jädrar. Jag tror jag har blivit trött på att gnälla.

Man slutar sällan att förvånas när man är jag.

Nya Boots och tillfrisknande

Har legat däckad hemma ett par dagar. Hela Bloggbyrån verkar ha åkt på någon monsterhistoria till influensa eller liknande.
Anyhow; Idag började jag piggna till efter en gårdag som i princip bara bestod av sömn. Seriöst; jag vaknade klockan 9:00 och skummade lite facebook, somnade om efter en timme till klockan 18:00 och var sen vaken till midnatt och därefter vaknade jag vid 9:00 i morse. Det är massor sova.

Idag kröp jag ur mitt näste av febriga lakan och bestämde mig för att 1. Byta lakan och 2. Göra något vettigt.

Eftersom det ovettigaste just nu är att mina boots läcker och mina sneakers inte är gjorda för vinterstockholm, blev det en tur till Gärdets offentliga weirdo-outlet för inköp av ett rejäla Timberlands. Weirdo outlet visade sig vara ett grymt drag för jag hittade mina pjucks för 1000 kr (typ en femhundring under vanligt pris). MEN den kusligt snälla farbrorn i affären plirade med ögonen och sa idag är det drive på de där.

Ergo; Mina vinterkängor landade på 750 spänn. - Win!

För att krydda upp det hela fick jag mitt skattebesked och fick tilbaka pengar i år. - Dubbel-Win!

Så här glad blev jag: 

Jetteklad Joakim

måndag 5 december 2011

Om sanningen ska fram....

...hur ofta sitter du och bläddrar igenom din blogg och tänker "Jädran, den här liraren är ändå ganska bra på att få till ett och annat blogginlägg."
Det händer mig ibland. 

Chunky äppelmos med kanelsmak (Recept)

Okej, ni kanske undrar över namnet. Det råkar det vara så att jag verkligen avskyr ordet "kompott". Det låter som en hybrid mellan potta och kompost. Inte den självklara namngivningen för något som är tokgott. Och trots att "Chunky äppelmos" just är en omskrivning av kompott, så ser jag inget problem med en omskrivning. It's good shit.

Anyhow. För er som inte vet: Jag tål inte äpplen. (Jag tål typ inte nåt med kärnfrukt + pollen). MEN, för det finns ett men i den här dystra kråksången: Jag tål typ alla frukter om de är tillagade. Något med nån kärnolja som omvandlas eller nåt sånt.

Jag köpte hem lite äpplen för att göra mitt hem fint och juligt. Sen kom jag på att det här var en jävla waste, ingen kommer ju hit så ofta och det är ganska sällan någon vill äta äpplen solo. (Don't ask me, det är min erfarenhet.)

- Såååå. Jag kom på att min mamma brukar gå crazy varje höst och göra äppelkompott, (ugh....) menar så klart chunky äpplemos, av alla äpplen från träden på vår tomt. Det brukar vara ganska gott, så jag tänkte what the fuck, jag provar om jag kan slå mamman i chunky-äppelmos-kokning. And I did.

Här kommer receptet på bästa chunky-äppelmoset:

Whatsin
  • 2 äpplen som är typ röda och lite vaxiga. Ser väldigt juliga ut. 
  • 1/2 Citron (man ska ha askorbinsyra, men jag tycker fuck that. Naturligt is the shit)
  • En hyfsat stor kanelstång
  • 1 dl socker (alltså, jag tar i nu. Det är möjligt att man ska köra i lite mindre. Eller mer. Tänk på att man häller bort upplöst socker på slutet. Just sayin)
Howto
  1. Skala inte äpplena. De röda skalen ger moset en skön rosa färg + att det chunkar till allt. Ta och kärna ur dem bara. Sen choppar du ner äpplena i 1-2 cm kuber. Lägg dem i en kastrull med säg... 5dl vatten eller så att det täcker äpplena. (De flyter så de kommer inte blit täckta, men se till att de kan flyta fritt)
  2. Häll i sockret + pressa i citronen
  3. Koka upp  och släng i kanelstången. Låt koka i 10 minuter.. typ... Smaka av på vägen och dra upp kanelstången om det smakar tillräckligt. (Tillräckligt är "gott") 
  4. Nu borde det blivit lite mosigare. Plocka upp kanelstången om du inte redan gjort det. Ta och häll av vattnet tills det bara är typ 2 cm på botten. Koka ner och rör/mosa så att det blir något mosigt som alla de chunky bitarna kan bo i. 
  5. Ok. Ta och kyl ner allt riktigt snabbt så behåller du chunkigheten. Jag slängde ut kastrullen på balkongen och tittade på Julkalendern. Du kan välja något annat. Temperatur på balkong bör ligga runt nollstrecken för att det här ska funka, så låt bli att följa receptet vid t ex midssommar. (Då sänds inte Julkalender heller...)
  6. Paketera i en snygg burk eller gör som jag och ta ett par fula tupperwareburkar i enportionssize. 
Serweuringstipz:

- Min frukost bestod idag av mitt chunky-äppelmos med kall mjölk och lite krossat husmansknäcke till. Väldigt Luthersk. Väldigt gott. Rekommenderar det hårt.

Det blev precis väldigt enkelt att göra fåniga gif-inlägg

Hittade precis till Gifyo.
Vet inte om ni lagt märket till de "Halvaktuella" bilderna på mig uppe i hörnet. De kommer från Dailybooth. Gify är ungefär som Dailybooth fast med animerade giffar. Då kan man göra såna här roligheter väldigt enkelt:


PArtytime?!!

Dagens tips, liksom....

lördag 3 december 2011

Att äta förrätt på KGB

Vi hade en idé.
Den var ganska enkel och byggde på att man gillar saltgurka.
Saltgurka och vodka.
Typ som en förrätt. Innan sushi på East.

Sen. Skulle. Vi. Ha. Gått.

Men det gjorde vi inte.

Igår gick tre oskyldiga personer i samlad skara till en mystisk avkrok i det Stockholmska landskapet. En plats som inte riktigt tillhör någon stadsdel utan lever sitt egna lilla liv - Malmskillnadsgatan. Och inte nog med att de gästade Stockholms en gång prostitutionstäta gata. De tittade in på KGB, en bar med fokus på vodka, rysk mat och... Tja, dubstep.

(De tre oskyldig var vi; Jag, Jennifer och Nicklas)

Vi fick in en talrik med saltgurka, honung och smetana var. Tog en vodka till och sen... Och sen är jag inte helt säker på vad som hände.

För vi kom inte riktigt till East. Istället upptäckte vi att KGB inte bara hade inlagd gurka, utan dessutom hade sin egenbrandade skumpa.

De hade även ryska radiomeddelanden på toaletten, en klubb i källaren som hette Vidrig (jepp, så hette den) och något otyg som kallades för Jack and Smack, men allt det är ganska oviktigt.

Det som är viktigt är:

Drick.
Inte.
KGBs.
Skumpa.

Låt bara bli. Vet inte exakt vad den innehåller, men med tanke på hur mitt huvud mår idag kan jag gissa mig fram till att det är sodastreamat vin i prisklassen strax under Åkessons matlagningsvin i tetrapak, som de troligtvis har spetsat till med baltikumvodka som smugglats in i landet via bensindunkar.

Det här är din första och enda varning.

Slut på meddelandet.

fredag 25 november 2011

Rapport från Cypern

Efter att ha gjort ett grymt jobb med BloggbyrånSIME (jag vet, jag är ödmjukheten själv) bestämde jag mig för att göra verklighet av något jag har pratat om länge; sticka ner och hålsa på min barndomsvän Christian som sliter hela dagarna på familjeförtaget Seaward där han håller på med Internationell skatteplanering. 

Inte för att jag planerar att fly landet för att skippa skatterna, men jag gillar att få lite miljöombyte, både fysiskt och mentalt. Dels känns det riktigt skönt att sitta vid strandpromenaden och jobba på Starbucks, dels är det löjligt kul att sitta och diskutera hur något annat än den senaste webbtjänsten (även om det händer också). Dagarna har fyllts av sol, bemästrande av oviljan att skriva offerter och bläddra igenom en skönlitterär bok för en gångs skull. Temperaturen ligger runt 18 grader, så det är inte busvarmt, men behagligt.
Kvällarna fylls av samtal om ekonomikriser, nyfunnen olja gas på cypriotiska och israeliska vatten, samt hur internationell beskattning funkar. Det kan låta lite torrt, men det är riktigt intressant. Det är vuxenämnen och det känns dags att växa upp.

Dessutom har jag blivit "Farboro Joakim" för Christians barn. Jag leker en massa. (Däribland nån lek som innnebär att man viftar med en cypriotisk flagga och spelar "Vad du är söt, min kära lilla ponny" på hög volym och resten av gänget som deltar viftar med färgglada ponnies.

Som sagt; Miljöombyte. Framförallt mentalt.

Börjar känna mig uppladdad inför en ritkigt spännande vinter ihop med Bloggbyrån och alla andra sköna människor i Stockholm. Har redan lovat mig själv en resa i mars, så jag kan hämta lite ljus och värma i väntan på sommaren.

Kanske har jag äntligen hittat en väg till den svenska drömmen. Sticka iväg under vintern och jobba där det är varmt och samtidigt kunna njuta av den svenska sommaren när den väl faller in.

- 2012 nalkas och jag har en känsla av att det blir ett av de mer spännande och omvälvande åren på länge. Jag tror jag är redo. Är du?

måndag 7 november 2011

Youtube. Jag älskar Youtube.

Det är svårt att förklara WIN som begrepp. Det är även sjukt svårt att förklara Totally Random. Det måste upplevas och då är det tur att det såna här videos görs.
Titta och njut. Det finns bara en första gång du kan se det här klippet.

d

torsdag 13 oktober 2011

måndag 10 oktober 2011

Botemedel mot höstkyla

Förra veckan var magisk. Så mycket blev klart. Så mycket startade. Orken fanns trots att jag brände midnattsolja för ett år.
På andra sidan helgen inser jag att det är dags för mig att sluta lura mig själv: Det är höst. Även om löven hänger kvar på sniskan, som om de av ren nostalgi kämpar sig kvar på grenarna, talar den iskalla balkongluften sitt tydliga språk: Dags att boa in dig. Omfamna hösten och vintern, annars kommer du vara olycklig i 6 månader. 
Så det är exakt det jag gör. Trots att inte fakturorna har ramlat in med mina vinterklädspengar, så har jag börjat samla ihop min höstkollektion för öronen. Ja. Det är sjukt mycket bra musik i höst. Idag hittade jag ett till värmande plagg som ska få mig genom vintermörkret. (Förhoppningsvis studsandes på en efterfestsbalkong i sällskap med fina människor, till allsång och ångande andedräkter).

Dagens tips blir helt enkelt Monty's nya skiva 1000 år senare.

Skivan kommer släppas analogt den 18:e oktober, men tack och lov finns den redan på Spotify. Något som är rätt kul är att bolaget Hybris, som ligger bakom ett bra gäng intressanta svenska släpp, har valt att köra releasen av 1000 år senare i små etapper. Sen i lördags har de postat en låt varje dag från albumet på Soundcloud och lagt ut en embedden ihop med texten till låten ihop med en kommentar i  ett blogginlägg. Det känns, i brist på bättre uttryck, jävligt fräsht.

Monty (eller David Pagmar som han heter när han är en vanlig dödlig) har redan kört en karriär under namnet Montt Mardie, där låtarna är på engleska och musiken är fantastiskt melankolisk. Några favoritspår från den perioden är Dungens and Dragons och Surprised. När jag upptäckte honom så blev jag så oerhhört besviken när jag fick reda på att han lagt ner den inkarnation, men sen lyssnade jag in mig på godbitarna En till himmel (där även Lorentz, var rap-stil jag har en hatkärlek till, figurerar) och Skrik mitt namn. Kom fram till att det var ett fair trade. Inte bara fair. Jävligt bra trade.

Svensk pop har sällan låtit så här bra.


Guldkorn på 1000 år senare: 
  • Dina armar som har sånt jävla driv att man vill spela sönder den. 
  • Batman - allt som innehåller rim på Optimus Prime är värt. Just sayin. 
  • Bäst-bäst-bäst är Aldrig. Tänker inte ens argumentera för det. - Drick drinkar och dansa en hel natt, kyss en främling på gatan och lyssna på den här när du är på väg hem i taxi och ser snöflingarna dansa förbi utanför rutan.
WTF-spår (som man kanska inte tar med på först lyssningen)

fredag 7 oktober 2011

Utfall av veckans ambitioner (+ fusklapp till livslycka)

Vi börjar med fusklappen.

Jag vet att jag har skrivit om det förut, men det tål att upprepas. Om du är olycklig, gör något åt det. Det är sällan omöjligt. Det är sällan svårt.
Det är dock läskigt, men attans det är värt det. (Jag ler varje morgon när jag vaknar och längtar till morgonen varje kväll jag går och lägger mig. Känn på den.)
- Bara att börja röra sig i en riktning mot en tillvaro där man gör det man älskar, ger energi och pepp. Bilden som jag hittade via Peter sammanfattar det bra.

Veckan i backspegeln
- Så hur gick det med veckans ambitioner? Åt pipan. Helt sagolikt åt fanders. Jag har rökt, vänt på dygnet, druckit sinnesjuka mängder kaffe och jobbat 90% av min vakna tid. Men jädrar vad jag har haft kul.

Dels blev jag klar med en surdeg som legat jäst sen i somras. Jag gick in som en naiv novis och kom ut som en krigare. Jag har lärt mig så galet mycket att jag bestämt mig för att höja mitt timpris. Rejält. Pepp på det.

En annan kaka som bakats ut är ett kul projekt som jag gjort på Bloggbyrån för en kampanj som Disney Channel ligger bakom. Kampanjen heter Friends Forever och vår del heter Bloggkärlek, som bygger på att göra det enkelt för bloggare att skicka pepp till varandra istället för att sitta och näthata i kommentarsfältet.  Jag har lagt till en här i sidebaren, så om du känner att du vill ge lite love till bloggen så är det bara att posta. (Snälla.... känns sorgligt att ha default meddelandet.)

Dessutom är jag i princip klar med ett annat uppdrag och fler är på väg in. För att citera Petter "det går bra nu".

Jag insåg att jag faktiskt hade en riktig förebild den här veckan med. Det var först när Steve Jobs gick bort, som jag kände tomrummet. Jag vet att det är klyshigt med webbnördar som tjatar om sorgen när någon it-person har gått bort, men i det här fallet känner jag uppriktig och djup sorg. Har kolla på ett otaligt antal videos och fällt flera tårar under nätterna. Tänkt och känt. Blivit inspirerad.

Utöver det så kommer jag äntligen ha tid att sova om nätterna och kanske, kanske, kanske kommer jag köpa upp mig på en sista minutenbiljett till Cypern för att hälsa på min barndomsvän Christian för att få lite sol och balsam för själen (dvs, sitta på ett av de hösta hustaken i Larnaca och röka en ciggar ihop med wiskey tillsammans med en av mina bästa vänner).

- Hoppas att ni får en fin helg och att nästa vecka blir lika bra. Stor kram på er!

Tack, Steve. Du gjorde skillnad.


När jag satt uppe igår natt hände det. Meddelandet om Steve Jobs död kom ut och twitter fylldes med kondoleanser under taggen #thankYouSteve. Den första ikonen som jag faktiskt kunnat relatera till hade gått bort endast 56 år gammal.
Under den tiden har han åstadkommit mer än vad många trodde var möjligt. Han revolutionerade världen flera gånger, byggde upp ett företag, fick sparken från det och återkom för att få det att blomma bortom allas vildaste fantasier.

Jag tror att det mest har att göra med hans inställning om att leva varje dag som om den vore den sista, vilket han lyfte upp i sitt tal på Stansford 2005.



Jag blev en sen mac:are. Mitt första minne av en mac är en gammal Macintosh som jag och en polare satt och programmerade BASIC i när vi var runt 8 år. Därefter blev det en lång pause mellan mig och det där färgglada äpplet.
Först vid 2004 köpte jag min första apple-produkt,  en ipod mini och senare 2008 köpte jag min första Mac Book Pro. Efter det blev det iphones och mer laptops och en kärlek till både produkterna och varumärket. Jag blev en stolt Apple-fanboy och fick min mamma att älska teknik när jag styrde om all hennes teknikinköp till MacBooks och Iphones.

Men för mig är Steve Jobs så mycket mer än bara en person som byggt ett stort företag. Han förespråkade en filosofi och ett förhållningssätt, där man ser till människan först behov och referenser först, och därefter ser efter tekniker som besvarar de behoven. Han uppmuntrade till att våga gå sin egen väg genom sitt kända citat Why join the navy, when you can become a pirate? och reklamen Think Different, med budskapet the people that are crazy enough, to think they can change the world, are the ones who do. 



Han höll fast vid sina visioner och renodlade dem ner till deras essens, tog tuffa beslut och skrämdes inte av att göra misstag. I en publikdiskussion på utvecklarkonferensen WWDC från 1997,  märker man hur visionär han var i att se möjligheterna med molntjänster, webben och behovet efter ett device som tillät oss att bli mobilt uppkopplade.

För mig är han en förebild och någon som jag alltid kommer se upp till.

- Tack, Steve.

Du förändrade världen. Du har gjort skillnad. Du har fått oss att tänka annorlunda.

torsdag 6 oktober 2011

Don't stop

Det här med ambitionerna gick sådär. Har nästan blivit tvärtom med ännu senare nätter, mer kaffe och fler nattcigg. Men det är okej. Har kul och älskar det jag gör. Och hela tiden dyker det upp skön musik som håller mig sällskap under jobbnätterna. Idag hittade jag Nathalie Duffys version av Tik Tok.

Förutsättningar och vad man gör med dem

Inser att år av dåliga förutsättningar har med typ allt jag tagit mig an, har gett mig en sjuk förmåga att trolla med knäna och hitta korn av värde i oceaner av skräp. Har typ blivit sandbaggad fram tills nu och helt plötsligt får man cacha in. Och när det kör ihop sig med förutsättningar så är man van.
 
Det sägs att man inte kan polera en bajskorv.
Well, just nu kan jag stolt kalla mig mästerbajsdrejjaren.

Jag räddar inte bara grejer. Jag gör typ en konst av det. 

måndag 3 oktober 2011

Ambitioner

Jag hade tänkt att dra till med ett inlägg om mina ambitioner den här veckan. Det blev avbrutet av att jag kilade iväg och kollade in Mahesh ståupp-debut.
Jag hade tänkt skriva om hur jag skulle lägga ner sena nätter, dålig mat och jobba ihjäl mig.
Ungefär vid 01:30 när jag satt och åt kioskmat för att ladda inför söndags-nattskiftet insåg att jag var en jävla hycklare och var nästan glad över att jag inte postade något om det.
Men jag är en ambitiös jävel åt alla håll, så nu har jag gett mig fan på att få pli på den här veckan och min hälsa.

Ambtitioner:
- Sova innan kl23.30
- Gå upp 06.30
- Hålla mig under 10 timmars jobb per dag.
- Äta riktig mat (seriöst, senaste tiden har varit ett skämt. Typ "vad går snabbt att äta och ger snabb energi?"
- Dra ner på mitt något urartade (för att ta mästerskap i underdrivning) feströkande som övergått till någon som skulle få Virginia Wolf att höja på ett ögonbryn.
- Gå till Sats. Skiter i om jag tränar. Viktigast är att få in någon form av träningsrutin.
- keep my cools och inte avvika från planeringen.

Typ så. Får checka på fredag om jag lyckas pricka minst två.

tisdag 27 september 2011

Passar på att tipsa om @Sanapes blogg


Jepp. Blir mycket bloggande nu. Vill bara passa på att tipsa om Sannas blogg som hon kör på engelska (av liknande anledningar som jag switchade språk här ett tag) och fokuserar på kreativitet och inspiration. - Bra shit, som du borde stoppa in i readern så du har något att värma dig med under den stundande vintern.

Underbara musikhöst - 3 nysläppta skivor du inte får missa + 1 upcoming

Adele - 21 Sampler

Du kanske har hört den redan, men den är så löjligt bra att den tåls att tipsas om igen. Someone like you går på repeat här hemma under de sena nattskiften.

Sara Bareilles - Careful confessions

En annan favorit som jag har lyssnad massor på. Love on the rocks från hennes liveskiva är sådär härlig att man inte kan göra annat än att hets-tjejlyssna på den. Bäst på senaste släppet är Responsible. Jaha... Nu inser jag att den här skivan inte är från i år. :/ Men hon har släppt en nya skiva i år (som jag inte tycker är fullt lika stark som de andra, men den är helt klar okej)


Jens Lekman - An argument with myself

Min svenska favoritartist (okej, jag har ett gäng, men han är bannimej i top 5 bland dem) flyttade till Australien för något år sen och jag var orolig att han skulle försvinna för gott. Men nej, det kommer fortfarande godbitar från honom, som till exempel New directions. Och jag garvar högt när jag tittade in på hans site och klickade på hans facebook-länk.


The Moving Pause (The upcoming)
Avskrivningsklausul för honom här.
Hittade ingen omslag så jag knyckte en bild och krearade fritt. :)
Missa inte inte här liraren. - The moving pause, kommer förmodligen stå på de stora scenerna om något år. Soundet är som The Cure i en 2011-års enmansindiebandsversion. Hörde honom spela på på Götgatsbacken idag och försöker få honom att spela på Bara Vi's open mike night. Gillar du det du hör tycker jag du ska säga det på hans MySpace Wall. Har du möjlighet att dra in honom på någon klubb som förband eller något liknande tycker jag att du ska göra det.

Klicka på playknappen för att lyssna på låten Broken Sheets. :)
broken sheets by The Moving Pause

Work in progress

Ibland blir jag kallad hipster. För det mesta har folk fel i det. Jag har typ ingen koll på det hippa. Sånt överlämnar jag till nån på Nöjesguiden eller folk på Rodeo. (I och för sig säger jag You probably never heard of it när jag pratar om något PHP-ramverk eller någon api-tjänst, men det beror ju på att det aldrig är någon som fattar vad jag säger när jag pratar om sånt.)
- Men ibland, ibland har folk rätt. T ex när jag sitter och jobbar utanför Coffice och tar en cigarr. Då blir det svårt att komma undan den där stämpeln.

Debriefar resten av gänget via Yammer.
Bildcred
: TheJennie Bearbetning: Jag

söndag 25 september 2011

Bra ursäkter om ditt hem ser ut som mitt

Just nu skulle följande funka om jag fick sällskap hem:

- Några pundare har gjort inbrott här och bott i lägenheten. Vilka svin!

- Jag blev misstänkt för dealning och polisen har gjort en grundlig husrannsakan. Har bara hunnit få bort polistejpen.

- Min tama apa Totte drack allt kaffe och gick loss i lägenheten. Sen rymde han med all nyinköpt inredning.

- Det här är ju inte min lägenhet. Jag jobbar som konstnär och det här är min senaste installation: KHK- kreatörshemskollaps.

Typ så.

Typ: kommer förmodligen inte hinna göra något åt det förrän nästa vecka. Heja!

lördag 24 september 2011

Lördagsgodis (tre smaker av musik)

Igår blev det avslut på en hetsig jobbvecka och firade i Sazerac (New Orleans varianten på Old fashion. Den slår rätt hårt), Polsk kärlek (som är som rysk teuila minus honungen) och någon outalbar öl på Soldaten Svejk (typ Prnahva..). Huvudet är inlindat i vaddiga moln trots dagens fina väder. Därför har det blivit youtubesurfande i soffan större delen av förmiddagen. Tänkte dela lite godsaker från min favolåtar till er andra där ute som kanske också har moln (i huvet eller utanför)

1. Oscar Danielsson - Besvärjelse
- Tips från Eddie Lövholm (som jag var och såg häromdagen). Makalöst bra.



2. Nathalie Duffy - Boats and birds (cover)
- Jag är typ kär i henne. Kolla in fler av hennes videos på youtube. Det här är en annan favorit.


3. Todd Kuffner - Mohammed & the Moon
ToddMakesNoise har jag följt länge på youtube och har blivit av lite min helgmusik när jag pysslar hemma. Han är forskar i matematik och gör genial musik på fritiden.

fredag 23 september 2011

Inte bara Unplugged (Eddie Lövholm, Love Linblom och Oskar Gyllenhammar & Klubb Hjärtat)

Ikväll blev det spelning. Kände att efter ha maraton-jobbat mig igenom en hel vecka, så behövde jag i varje fall några timmars grönbete. Det blev ett besök till grannen till Cofice, där jag jobbar på dagarna; Underbara Bar. Blev tipsad av Anna att sticka förbi eftersom hennes polare Eddie Lövholm spelade live på barens torsdagsklubb; Inte bara unplugged ihop med ett gäng andra riktigt bra band.

Det var... riktigt jädra bra. Upptäckte Love Linblom som var något av det härligaste jag sett live. Tänk dig att du blandar alla glad pop i Sverige + riktigt nakna texter som gränsar till det naiva och catchy melodier så man nynnar på det oavbrutet. Bäst är så klart låten som inte är släppt än, men som kommer; Underland, vilken handlar om att vara kär i en tjej som knarkar och bara försvinner då och då. Även Flemmingsberg (i think... eller annan förort), som handlar om att sälja granar mitt i natten och drömma om att få visa den man älskar hur vackert det är när ljusen tänds över hela Flemmingsberg (eller annan förort...).

Eftersom jag inte lyckades filma någon av de bästa låtarna kör vi på det här klippet från en gammal spelning på Café String.



Eddie var som vanligt (har sett honom 3 gånger nu) grym. Skulle säga att han är nästa Winnerbäck, eftersom hans musik har så många element som just påminner om Lasse W. Vi pratar alltså tågstationer, tankar på sena nätter, brev från torg i Prag och någon som går och man själv stannar kvar. Fast det blir inte pastish. Det blir bara bra. För det känns så äkta.

Och(!!!) jag lyckades filma en av mina favoritlåtar som han inte har släppt än. Så mitt bloggcandy i den här posten är en video med Slå ett slag för mig med. 



Kvällen avslutades med Oskar Gyllenhammar & Klubb Hjärtat som även där hade en och annat Winnerbäckselement, men också stod för skön musik.


Hitta gänget på Spotify: 

torsdag 22 september 2011

Nattskiftet (utdrag ur 'En frilansares dagbok')

Frilansliv är speciellt. Det är något med uppluckrade strukturer och passion som ger det den härliga känslan av att faktiskt ta kontroll över det man får i kronor och ören (finns ören fortfarande?). Det har också en baksida av att man lätt kan börja leva i någon mystisk skuggverklighetet. Ni vet en sådan som restaurangfolk lever i; De åker till jobbet när folk åker hem från jobbet, går ut och festar när alla andra garanterat sitter hemma och kollar på tv. Det handlar kanske inte så mycket om kontroll utan om nödvändighet.

Det är lite här, i den insikten som jag vaknade upp för en timme sen till. Klockan 0:30, natt till torsdag. Inser att jag ställt en klocka på 20:00. Hade gått och lagt mig 18.30. Hade planerat att gå och lägga mig 16.00. Låter någon tid, i kombination med aktivitet, normal hittills? - Nej, tänkte väl det.

Jag hade planerat att vara lite utsövd till Nattkiftet. Den vedertagna termen som frilansare använder för att beskriva tiden då de oftast hinner få alla de där viktiga sakerna gjorde. När de inte är på möte hos kund eller sitter på något café och latteprenörjobbar. Nattskiftet börjar oftast runt 20.00 och slutar runt 2.30. Det är frilansarnas skuggverklighet.

0.34
Försov jag mig. Vaknade upp och insåg att det inte fanns någon mat hemma och att alla butiker nu är stängda. Blir lycklig av att jag hittar en dietbar i min väska. Den var planerad att bli frukost igår på bussen, när jag var på väg till en föreläsning jag skulle hålla 8.30, men glömde bort den eftersom jag var sömnrusig från föregående nattskiftet.

0.45
Brygger kaffe. Passar på att torka bort en smörbit som legat på mitt soffbord två dagar. (Jag vet; classy). Smörbiten kom från en "lunch" från ett annat nattpass. Häller upp kaffe och kollar i min fyllda diskho av nattskiftskaffekoppar. Funderar på att sätta upp en "Din mamma jobbar inte här"-lapp. Inser hur dumt det är att ha en sån lapp i mitt egna hem. Lägger ner idén och sätter på datorn.

01.04
Går igenom todo-listan. Inser att jag inte kommer köra av den inatt. Skriver ett inlägg om Nattskiftet.

01.50
Överväger att publicera. Undrar om inlägget verkligen är en bra för det personliga varumärket. Kommer fram till att sanningen om nattpasset måste komma fram. Trycker "Publicera inlägg".

Andra frilansare som skrivit om livet: 

måndag 5 september 2011

När livet (egentligen) pågår

Du lever inte när du går till jobbet. När du befinner dig på din tidsbokade gymtid eller stämt träff med några vänner för ta några drinkar fram till klockan 22:30. Det är inte när du når deadline eller när förhållande har blivit sådär stabilt. Inte heller när din lägenhet blivit klar eller när när den perfekta middagen är avslutad och gästerna har gått hem.

Livet händer i de få glappen mellan planerade händelser och planerad tid. När vi inte riktigt kan förutsäga vad som kommer. Det är någonstans i glipan mellan det oförutsagda och det oförväntade. När vi undrar om vi känner oss själva och när vi undrar om vi kommer komma i mål.  Och om målet är rätt mål.

Då, och först då är vi närvarande.

Då, och först då ställer vi rätt frågor och plockar av oss vanans glasögon. Det är först då vi agerar i nuet och blir en del av verkligheten.

Allt annat är bara en intalan om att vi har kontroll över allt och att de tankar som vi tänkt tidigare kan appliceras på nuet. Livet handlar om ge upp lite av den där intalade kollen och kontrollen (om ens för ett litet tag), så att man får en chans att insupa nuet till fullo.

- Så om du känner att du är lost och inte har koll på läget; Grattis, du lever. (Och för att citera Miranda July) Och om det inte är något att le åt, så vet jag inte vad som är värt ett leende.

torsdag 25 augusti 2011

Drabbad av myset. (Hej på dig, Hösten)

Ibland kan jag bli riktigt arg på mig själv. Mest för att jag tror att jag är så styrd av logik. Tror alltså, inte är. Jag brukar tycka att allt som inte är gynnsamt kan man strunta i. (Vet att en och en annan person kan tycka att det är ett kallt förhållningssätt, men jag tycker det handlar mer om vad man lägger för något i begreppet gynnsamt).
Därför blir jag tokig när det blir höst. För att jag kan inte kontrollera att jag per automatik, börjar lyssna på pianomusik, läser esoteriska texter på Wikipedia och får lust att baka bröd. Jag får lust att tuffa lite långsammare och tänka långa tankar. Switchar från en Brooklyn Lager till ett mörkt rött vin. Jag blir en slags hybrid mellan Underbara Clara och en New Age - hippie. Inte gynnsamt. Inte möjligt att kontrollera. Men likt förbannat samma visa varje år. Det är ungefär som Cecilia Frodes "Ängelen" sticker på Hälsohem eller framförallt in i en bastu på ett badhus. Dä bara släpper och så börjar man gråta....



Men man får gilla läget. Jag ser på mitt höst-mysande som på min pollenallergi. - Det vara bara några veckor per år. Det är lite svårare att medicinera emot, så man får väl bara omfamna det, baka bröd och tända ljus. Försöka bulla upp med mycket kompisar och en resa till solen i vinter.

Just nu spelar jag den här gamla dängan på repeat och om 5 minuter sticker jag iväg mot ett glas sånt där mörkt, rött vin.

tisdag 23 augusti 2011

Klipp jobbet, skaffa ett liv (och historien om Space Pig)

Jag har nog aldrig jobbat så mycket, sovit så lite, skrattat så mycket och studsat runt staden så mycket som nu. Men. Det är.

Alldeles.

Alldeles underbart.

Mitt liv är en bal på slottet, som smyckas av offerter, festinbjudningar och gästas av fantastiska människor.

Som kontrast satt jag nånstans förra året och byggde på ett projekt, vilket jag och min kollega tillslut började referera till som Space Pig.
Vi visste helt enkelt inte vad det skulle bli, det var inte vi som satt vid ratten och vi visste inte var kosan bar. Vi visste bara att vi hade en deadline och ett gäng direktiv som inte riktigt gick ihop. Vi hade börjat få en den där lite galna blicken som bara galna professorer eller snedtända pundare kan uppbringa.
Vi var något mellanting mellan dem. Vi kodade natt som dag och vårt blod bestod till en tredjedel av koffein och resterande 66,666% var förmodligen skräpmat i flytande form.
En söndag när vi satt på kontoret, vars larm gick av varje timme (japp, som Lost. Exakt som Lost) frågade jag vad fasen vad det var vi byggde. Min Lettiska kollega tittade länge på mig och efter en stunds begrundande sa han. -I'm not entirely sure. It might be a Space Pig. 


Nu är det sena nätter, det är kaffe i mängder och rentav en cigarett eller två, men jag vet var jag är på väg. Jag sitter vid ratten och jag har ett bra gäng med sköna kartläsare som ibland har rätt och ibland fel, men det är inte destinationen som ger lyckan just nu. Det är att man har väldigt bra sällskap när man kör vilse och förmågan att lägga om rutten när man känner att man är påväg mot världens ände.

Ibland är det bra att skita i gamla talesätt och omformulera dem till något som ger mening för en själv. Även om det råkar vara att Klippa jobbet och skaffa sig ett liv.

söndag 14 augusti 2011

lördag 13 augusti 2011

Uppvaknandet

Piggnat till ur febern. Tittat mig mätt på Entourage (har 3 säsonger kvar). Har blivit mätt på att kolla igenom dokumentationer för API:er. Vaknat upp och kollat på GTD-session från SSWC och blivit pepp som attan. Började betala in räkningar. Upptäckte att CSN  är en ordlek med Ses sen.
Har en smygande känsla att den här hösten kommer bli helt galen.

Jag är 31. Jag har skäggstubb. Jag har en frisyr som påminner om en djungel som även den mest härdade amazon-expeditionen skulle tveka att ge sig in i. Jag har hittat utmaningarna som ger det där välbekanta pirret i magen. Jag har fått lite mer hud på näsan av att stå och nosa mot väggar. Och slutligen;  Jag har hittat människor som inte bara vill fånga dagen utan fånga livet. Fånga allt. Och de är i mitt lag.

Och trots (eller kanske just därför) att jag har suttit hemma under en filt och kollat på fyra slackers som gör sin lycka i LA de senaste dagarna, så är jag säker på att det är nu (yep, inte sen), som jag fångar allt.


fredag 12 augusti 2011

Manliga förebilder - positioneringsdiagram

Ligger hemma och är sjuk. Går misste om hela SSWC, så jag försöker kurera mig med Enchinacea,  sömn och Entourage-maraton (eftersom det är en serie jag helt enkelt har hunnit följa förrän nu). Har äntligen hittat ytterligare en till manlig förebild. Ari Gold. Fantastisk. Underbar. Kvalar helt klart in bland de andra: Hank Moody, Barney Stinson, Charlie Sheen och nytillskottet Harvey Spector från bästa serien just nu Suites.
Bara för att kunna skilja dem åt lite bättre så har jag gjort en positioneringskarta. Erkänner att det är lite tomt uppe i vänstra hörnet, men vem vill se upp till en intuitiv gentleman ändå?

Har jag missat någon? 

torsdag 28 juli 2011

Fånigheter

Ibland sitter jag och kommer på fånigheter. Det kallas av mina snälla vänner för kreativitet. Oftast blir det inget av dem (fånigheterna alltså). Det här är en sån:

"Borde köpa ett Argentinskt bag-in-boxvin, för då kan jag ta en instagrambild när vi klämmer ur det sista vinet ur påsen och döpa bilden till 'Så tuktas en Arg.Bibba'."

Posted via email from jnystromdesign's posterous

onsdag 27 juli 2011

Sorgen - Privat eller Publik

Massakern i Norge fick ett slumrande Sverige att vakna upp mitt i semestersäsongen och fick Twitter att svämma över av poster. Det hände flera saker som fick mig att få lust att koppla ner och sätta mig på bryggan. Inte för att jag var trött på teknik, men jag började bli trött på det jagande av uppmärksamhet och bekräftelse som blir så tydlig när något hemskt händer och många ser det som en språngbräda för att skriva smartheter och visa upp sig som en sympatisk människa.
Fredrik Virtanen har skrev väldigt vasst kring konformismen, när alla på Twitter kräver sympati och inget annat än sympati och jag känner att jag snubblade in på en liknande diskussion, när jag (aningen onyanserat) delade mina tankar kring Twibbon-engagemang och slactivism på Facebook. 
Upphovet var att en hel drös med FB-vänner hade bytt profilbild till en Twibbon-variant med en norsk flagga. Alla ville visa sympati. Eller hoppa med på tåget. Eller visa upp sig som engagerade människor.
Det spelar ingen roll vilka som gjorde av vilken anledning, men jag kände ändå en aning fadd smak i munnen. Det kändes som Norges tragedi hade blivit "Dagens sociala objekt" och sorgedräkten "dagens plagg" för modebloggarna.

Så klart fanns det både på Twitter och Facebook de som var drabbade som hade anhörig eller en närhet till dådet, de med intentionen att faktiskt markera sin sorg eller sitt deltagande. Och alla hanterar sorg på olika vis och det bör man respektera (vilket Maria Hägglöf påpekade som en kommentar till min status), men det är inte just sorgearbetet som jag vänder mig mot utan hur det finns ett mönster, när fler och fler är medieproducenter och söker aktuella händelser att knyta sina alster mot, helt plötsligt börjar behandla verkliga tradgedier som metahändelser.
Fredrik Wass är inne på samma spår och påpekade att Norgeflaggan han photoshoppade in på sin avatar syftade till att sprida medvetenhet om Norgemassaker till sina vänner och kollegor utanför Sverige.

Jerry Silfwer såg sitt avatarbyte som en digital motsvarighet till den tysta minuten och Ulrika Ingmarsdotter drog paralleller till när Anna Lindh mördades och människor möttes upp vi Hamngatan för att dela sorgen.

För mig så har sorgen alltid varit en ganska privat känsla. Något som är för mig och de närmast drabbade. Det kanske är just på grund av att min privata sorg aldrig korsat den kollektiva som jag ofta ställer mig undande till när främmande människor möts upp och sörjer tillsammans. Men det är väl kanske där avataren fyller sitt syfte. Att de sörjande har en möjlighet att identifiera varandra.

Och det är väl där nånstans jag känner att jag gör avägningen: Eftersom jag inte har någon relation till de som blev mördade (annat än att jag bor i landet bredvid), väljer jag bort en flaggavataren, minskar bruset för de som verkligen är i behov hitta andra är sörjande och knyta kontakt med.

Det här är så klart bara min egna take på ämnet sorg, sympati och avatarer. Tycker du annorlunda eller håller med?
- Droppa en rad  i kommentarsfältet!

fredag 22 juli 2011

Tankar från en brygga om The Narrative, Relationer och Berättelsen om en låda cigarrer

Jag sitter på en brygga som så många sommrar och knappar på min dator. Mitt i syrsornas sång och lyssnar på Eldkvarn. Sällskapet är som många gånger en wiskey och detta år med en cigarr. (Vi återkommer till den lite senare.)

Jag tänker på mitt liv som mest påminner om en sitecom med fristående avsnitt, detta framgångskoncept från amerikanka HBO's tv-industri. Varje avsnitt kräver inte så mycket förkunskaper från tittaren, utan erbjuder en att hoppa rakt in i ett avsnitt och ganska snabbt förstå karaktärerna, samt handlingen.
- Lättsmält, lättsamt och erbjuder dig att snabbt kolla in ett avsnitt utan att kräva att du ska dyka upp nästa vecka för att få upplösningen; Ett Bitsize life.
Fast det är ju just det. Vill man (eller snarare jag) verkligen ha ett liv i fristående episoder som är lätta att förstå? Vill man ha ett liv som ställer få krav på den som tittar eller deltar.
Jag tror inte det. Jag tror på den tunga serien som kräver engagemang, som håller dig borta från ditt slentriantittande på iphoneskärmens senaste uppdatering på Facebook, så fort handlingen saktar ner eller att handlingen tar en vändningen som gör det jobbigt att insupa allt.

Kanske är it's complicated den optimala statusen. Den bästa av alla relationer. När det råder ett icke-status quo. När man inte riktigt vet var man har allt och alla. Och när berättelsen, som alla inblandade är en del av, kan ta en vändning som förändrar allt och du kan inte titta bort för då kanske du missar viktig del som bär upp hela handlingen.

Jag har börjat diskutera ett begrepp med min vänner. Jag kallar det kort och gott för The Narrative. Det är egentligen bara ett namn på de berättelser som två personer utbyter när de träffar varandra. Den handling som ger en fingervisning om de händelser som fört dem ihop. Den går oftast ut på att visa att man varit nära att mötas eller att man redan har delat något innan man mötts. Att man älskat samma låt i tonåren eller bott på samma plats under en tid.

För att återknyta till mitt Bitesize Life; Jag tror att den lättsmälta narrativen inte gör en intressant eller lätt att knyta an till. När man förpackat sitt liv i för förståliga episoder, finns det knappt plats för frågor eller glapp som låter den andra parten i mötet fylla i med frågor eller infall. Det blir bara plastigt, som den sociala umgängets svar på snabbmat. Jag tror att man det opolerade och aningen komplicerade gör det möjligt för oss att greppa tag i andra personers liv, likt klättrare behöver ojämnheter i klipporna för att klättra.

Och jag tror att det är mötena som livet går ut på. Kärleksrelationer, arbetsrelationer  och vänskapsrelationer är de sakerna som bränner sig fast i minnet. Och tiden mellan dessa relationer fyller vi (om vi vill låta andra ha något att greppa tag i) med The Narrative. 

PS. Så vad var grejen med cigarren?
Tja, det är väl på sätt och vis min narrative om varför det här blogginlägget kom till och varför du läser det: 
- Min låda med cigarrer här ute på Lådna var ett resultat av en kväll med en aning mycket mörk rom, internetuppkoppling och ett röksug som väx fram av månaders av feströkande. Jag hade kommit tillbaka från en middag med min mamma och hennes nya man. Hon gick och la sig och jag satt kvar i natten och kom fram till att jag inte var rökare, men att ciggarer inte hade något med rökning att göra, så därför borde jag beställa ut en låda cigarrer. (Inte för att jag riktigt fattade att det inte på något vis avhjälpte mitt aningen akuta röksug,)
Sagt och gjort. Webbshopping efter en drink eller två blir alltid roligare. Framförallt blir det en överaskning vad man får vid leverans. En vecka senare messar min mamma om att det kommit ett paket med cigarrer och... piptobak.
- Jaaa, juuuste, tänkte jag. Jag hade kommit på att jag hade en pipa och således även beställt piptobak.(Vilket iof är tur nu när min sista cigarr flugit i vattnet av nattvindarna.)

Nu kommer natttåskan, 

måndag 27 juni 2011

Pre Träningsdagboken

Provar på något så splittrat som den här playlisten för att kolla vad som funkar löpningsmässigt. http://open.spotify.com/user/jnystrom/playlist/5Y7GaKHUEDy9yRzJYgVs2i

The_playlist_nasta_pass

Vad säger ni? Le hit où le caca?

Utlovar videoinlägg inom 1,5 h.

Posted via email from jnystromdesign's posterous

torsdag 16 juni 2011

Sommarspring

Sånt man gör under begynnande sommarmånader; Springer, studsar, frågar, hoppas, peppas, deppas, andas, flaxar, taxar, offar, faktar, roséar, kodar, kodar, psd:ar, och önskar att bloggade lite.

Men mest av allt längtar man efter barfotatid och häng med de där människorna man tycker om. Håller fortfarande på att montera ihop mina midsommarplaner (som vanligt). Livet känns bra. Det finns så klart en och annat okänd faktor som håller igång magpirret. Men det är som sagt ett pirr snarare än en klump.
Klumpen är borta. Sommarn är här. Saker man hoppas på; Sköna dagar och långa nätter. Jobb och ledighet. Ett grymt jädra liv. Efterfest på balkongen. Förfest varje morgon. Fest hela dagen.



Starkey
- Lost In Space Featuring Charli XCX

torsdag 2 juni 2011

Sommarstart

Igår stack jag förbi Bara Vi och kollade in Jocke och Carl som spelade. Grymt bra uppträdande, men någon som faktiskt toppade dem var Emil Ridderstolpe som körde setet innan. Tänk blandningen av Eddie Vedder + José Gonzales. (Om nu Eddie Vedder är rättvisande..)

Lyckades filma en låt:

Idag avnjuter jag ledighet på en brygga i skärgården ihop med Lilla Stjärna och ett ganska schyst rosévin. Like a boss.

Posted via email from jnystromdesign's posterous

måndag 30 maj 2011

Relationsekvation

Vi hängde kvar. Kanske lite mer än vi borde. Men det var du och jag. Du, jag och en känsla av sammanhang som aldrig riktigt klingade av. 
Vi byggde något som inte försvann. (I varje fall inte hos mig.) Och det är nog därför det är så sabla svårt att gå vidare... Något som dröjde sig kvar. Om det så var en känsla av hopp eller kärlek. Eller helt enkelt bara  en känsla (Tro mig, de har blivit färre med tiden).  
Och det funkade ju så länge bara vi var ekvationen. 

Bara du + jag = X. (För trots att vi blev ex, så kan X ibland ta andra former under ändrade förutsättningar) 

Men nu är det något mer, inte kan ignoreras. 

Nu är det: jag + du + elefant (som står här mitt i rummet) 

Och det enda som vi törs nämna är du och jag. Tills elefanten blir så påtaglig tills vi inte orkar prata mer. Och då blir det bara tyst. 

Och sen lämnar jag den här cirkusen. Orkar inte bli trampad på mer. Och allra minst; av en elefant. 

onsdag 25 maj 2011

Pausemusik - Raise your weapon

Hej där!
Drabbades av ett klassiskt bloggsyndrom - omvänd hockeyklubbspostningssyndrom, dvs om man postar en sabla massa i början och sen låter det falla av.
Så får det såklart inte bli. Men för att hinna med webbsidor och jobb och fest (ska till Twingly's 5-årsfest i morgon. Yaay!), så matar jag bloggen med lite pause-musik; det finaste jag har tjej-lyssnat på de senaste dagarna, fast i en än mer ljuvlig tappning: Hanna Trigwell ackustiska coever på Deadmau5's eminenta Raise your weapon (spotify-länk)


söndag 22 maj 2011

Födelsedagskalas hos Karin med Moustaaaach-tema

Igår var jag på kalas hos Karinkomet och firade att hon fyllde 30, hade skaffat nytt jobb och ny lägenhet. Trippelfest alltså som toppades med temat fejk-mustach. 
Eftersom jag droppade in i min lägenhet runt gryning imorse, låter jag bilderna tala för sig själva och satsar på att lägga mig i en park istället för att skriva tradiga inlägg om en fest som var så episk att det bara skulle vara dumt att försöka återge den i text. 

Häng med @frisyren (som körde en unibrown) , @per_p (som fick till den där perfekta Juholt-mussen och @lollalo (som passar oförskämt bra i Zorro-mustach) 

@Freddegradde lyxades till det med ett "elak professor"-skägg och @Carnebro stoltserade med en svängig klassisk mustach.

Tyvärr hade jag redan skägg, men jag kompenserade genom att köra en batman istället. Fick godkänt ändå. 

@freddegradde byter till en drink mustach och lånar ut skägget till @Jecki.

Och jag avslutar kvällen genom att möta morgonen på vägen hem. Festligt.

Så. Nu är det färdigbloggat för idag. Ut i parken med Clown-mat och Lilla stjärna som jag fick av Mario i födelsedagspresent

lördag 21 maj 2011

Födelsedagsfest & Dagens meme: Rage guy (FFFUUUU)


Igår var det födelsedag och härligt firande i min lägenhet. Ett skönt gäng med blandade människor dök upp i min lya på gärdet och vi firade med bubbel och sushi. En liten kommentar kring det: Om du har fest, bjud inte på hemgjord sushi. Det tar tusen år att göra, är hyfsat dyrt att göra och ingen blir egentligen mätt. För att illustrera det här har jag tagit hjälp av Rage guy-memet (eller FFFUUU, som det även kallas. För er som vill addera till er allmänbildning så är det just tre 'F' och fyra 'U':n.)


Yep. Det blev ingen tragedi, men jag insåg att sushi-upplagan blev "lagom" på småländsk vis. Alla åt allt supersnabbt och sen sa alla åh-så-gott och fumlade efter chipsskålen. Det blev komplettering med pizza och mer bubbel. Balkongen fylldes av sköna sommar-rökare och filosofiska diskussioner. Frisyen spotify-jockade wunderbar musik till min morrande sub wofer och på 42" (som sällan används till annat än lampa) rullade det random youtube-klipp.

Fick världens finaste presenter: Headler-presentkort och en I approve-tisha + bubbel och lite delikatesser:

 Efter ett tag var vi lite oroliga över att festen skulle tappa tempo, så vi körde rysk tequila i köket och en viss svartklubbstämning lades sig över köksgänget.





Recept Rysk Tequila


1 Saltgurka/Inlagd gurka
1/2 tsk honung
4 cl iskall rysk vodka


0. Kleta honung på handen. 
1. Slicka av honungen.  
2. Bit tag i gurkan
3. Svep vodkan
4. Frusta lite och le mot alla andra som frustar

Strax innan midnatt rullade vi iväg till Debaser Medis och sen dansade vi tills solen gick upp. Sen bar det av hem igen. Mår oförtjänt bra för att vara 31, men det är precis som nån sa. 31 'r nya 21. Alternativt nya 11. Ok, let's go for that. 

I approve!

fredag 20 maj 2011

Dagens meme - Annoying Facebook girl

Jag är, för nytillkomna läsare, en riktig nörd när det kommer till popkultur på webben. Därför blir det löjligt mycket häng på Know your meme, 4chan, lolpics, imagechan etc.... Jag har till och med gjort en egen meme-grunka som en tribute till Lollalo och en till som tribute till Mahesh. Jag älskar det. Det skiljer sig totalt från "vanlig" kultur. Det är en kollaborativ, ständigt omformande kultur, där ingen äger verket. Det enda man kan göra är att bidra till meme-berättelsen genom att dela sin version av det.

Idag är det födelsedagen med litet d. Jag fyller 31 och inser att jag per definition är vuxen. På riktigt. Facebook kokar med gratulationer och magen pirrar av uppmärksamheten. (Jepp, I like it).

Men tillbaks till memen: Det finns en tjänst som heter Meme generator, som tillåter dig att skapa egna remixer av memes. Idag har jag valt att göra en egen version av Annoying Facebook girl för att det är så hiskligt kul och beskriver samtidsandan grymt kärnfullt.

torsdag 19 maj 2011

Träningsdagboken 110519

Matporr....

Har suttit och hypnotiserats av vimeokanalen Eater NYC . Som kockavfälling pirrar det lite i magen när man ser ûberproffs jobba och gränsen mellan konst och mat suddas ut. Jag har alltid undrat hur de får till de där vackra upplägen ibland och precis som jag misstänkte handlar allt om detaljer i konsistens och form. (Som med ungefär allting annat.)
Om man vill bli hänförd och lätt illamående bör man kolla Dave Arnold's Burger Of The Future. Jag gillar hantverket och tekniken, men det är något med geléketchupen som inte ens en burgarfantast som jag pallar. Möjligtvis skulle Fredrik kunna anta utmaningen att äta den. Det är han som är mästaren (bevis).


John Fraser, "Sepia" from Eater NY on Vimeo.

Totaly random (again)

Vet inte om ni kommer ihåg Boxxy när hon dök upp för typ 2 år sen. Hon utnämndes till Queen of /B/, av medlemmarna på 4chan's random-vägg och skickades runt hysterikt mycket. Efter ett tag försvann hon och /b/ blev utan drottning. Tills nu.

Älskade meme-nördar, möt Tabby:





Oh, teh internetz. I love you. Och alla knäppskallar du framkallar.

onsdag 18 maj 2011

Byter form....

Well, försöker klämma in några nya rader i bloggen i hopp om att själva akten av att plottra ihop ett blogginlägg, faktiskt knuffar in mig i ett momentum av bloggande. (Det har ju faktiskt hänt tidigare)

Just nu håller jag på att fightas med pollenallergi, vårstress + att halva uppsägningstiden har trippat iväg och jag har bara hunnit kolla på ett par jobb än. Alltså; Liiiter småstressad. Inte jätte, men ändå; Även fast man är ok på det man gör behöver det inte betyda att man får flax för det. Fram tills nästa anställning blir det att köra på huvudet i luften och benen på jorden.

Livet är just nu lite hattande mellan att ha hittat det man gillar att göra och i vilken kontext man gör det.

Anledningen till det tunt matade bloggen beror främst på 3 saker

  1. Day time job: Inte riktigt så att jag matas med webbens härliga nyheter i nulägeten. Vääääldigt mycket fokus på den egna verksamheten. Typ: Bära vatten, hugga ved, fast i webbform
  2. Oh Life; Varje kväll dimper det ner ett mail i min inbox som jag svarar på. Varje svar blir ett dagligt inlägg i min privata blogg. (Hälften av poängen med den här bloggen var faktiskt att föra dagbok. Därav det lite överdrivna utelämnandet tidigare)
  3. Facebook: Väldigt få vardagsbloggar på samma sätt som tidigare och därför saknas den sociala aspekten i bloggandet, när alla länkade runt till varandra. Nu gör ju folk det visserligen fortfarande, fast länk-horande (ursäkta, men det känns faktiskt som det) känns så uppenbart. Särskilt när de flesta bloggarna är proffessionella/personal brand-bloggar.
    Facebooks mention-funktion har bloggens pingback och den djupare analysen, bloggens signumet, har ersatts med en diskussioner, microbloggarnas signum. Diskussion kräver mindre möda, så därför är det en given möda. Dessutom orkar folk inte ens ta till sig mer än 140 tecken år gången nuförtiden. (Låter, jag bitter? Jag tycker jag låter bitter, men det är jag inte.)
Ok. Det här verkade funka. Får kolla om jag kommer in i det sköna tänket om jag fortsätter på det här spåret med bloggandet.  Btw: Som vanligt när jag försöker rycka upp mig i sbloggspåret så brukar jag piffa upp bloggen. Provade med ett standardtema för en gångs skull.
Vissa människor har ju inte fattat att RSS-läsare är såååå 2009 och att man nuförtiden egentligen ska klicka runt förbrilt över hela webben innan man har koll på vilka som har uppdaterat eller ej. Därför bifogar jag ett screen-shot, så att de fattar att de ska droppa jätte-enkla-syndikeringen, mot lite fin browser-html. :)


Känner att jag måste bli lite bättre på att nyttja bakeoff-kulturen. :)

Cheers!

lördag 23 april 2011

Tankar om baguette-salami

Sitter i solnedgången, äter tapas ihop med Igelkottens Elegans. En del i tapas-ensemblen är något som kallas baguette-salami. Ett ytterst fånigt namn på påläggskorvarna okrönte konung, jag törs rent av säga gudom. När handgjord åsne-salami från sicilien dör och kommer till himlen blir den baguette-salami, så god är den. Alternativt satt de romerska gudarna en dag och ville ha något nytt på smörgåsen, (De var trött på olympisk gåsleverpastej), så Baccus sa "Varde baguttesalami!" och så blev det. Typ så god. Finns på Sabis Fältöversten till oförmånligt pris. Jag är säker på att det är nån dyr jävla korv som de inte har koll på och att de bara har random-paketerat den under något så banalt som "baguette-salami".

Och nu inser jag att jag är den som kommer dyka upp som etta på Google när man söker på.. den där korven.

Photo

Sent from my iPhone

Posted via email from jnystromdesign's posterous

och nej, jag är inte berusad.

Det är auto correct som gör kaos med mig idag och jag dubbelkollar inte inläggen på IMME nuförtiden, för det är den enda plats på jorden jag just nu slipper dubbla korr-rundor. :)

Det där med art dubbelposta

NU kanske någon observant person la märket till att det är samma sabla inlägg Sonya postats i två versioner. (Bilden är i varje fall samma)
Men tro inte att jag försöker lura er. Det rör sig om en något så pass banalt som att jag trodde mitt första, vackra inlägg gi k istöpet för att jag råkade trycka "cancel" och swish så var allt borta. (Det är sånt som händer).
Vad som dock vanligtvis INTE brukar hända är att jag orkar skriva ett nytt inlägg med ungefär samma innebörd. Men det hände idag. Eftersom att Jac är så förbannat avslappnad. (sanning med modifikation, men vad i v.i.h, vi kör på det.)

Så till min vackra hord av läsare. Vad gillade ni bäst? Första eller sista? Nyfiken. Comment below! som kidsen säger på Youtube. :)

Bultar på grannens dörr i skärgården

Håller på att fixa och dona på Lådna. Kom till fasen som handlar om att skruva fast badstegen i bryggan. Upptäckte att vi hade för få skruvar (eller bultar. Vet inte riktigt vart gränsen går), så jag gick över till några av våra grannar för att få låna ett skjutmått så jag kunde få måtten på de jag hade och beställa nya över nätet. Istället satt vi i över en timme, tog en öl och pratade om ditten och datten. Sen fick jag alla bultar han hade som kunde stämma och några goda råd om bultar, träplugg och gamla bryggor. Fåglarna kvittrar, jag tar en till öl. Man hör ljudet av spikande över viken. Solen värmer. Det luktar lite trä och sjö. - Änglagård, släng dig i väggen. :)

Bild

Posted via email from jnystromdesign's posterous

Bultar, grannar och fiskmåsar

Har pratat i över en timme med mina grannar. Blev bjuden på en öl och erbjuden lunch. Jag stack över för jag behövde ett skjutmått. Behövde beställa fler bultar till bryggan och hade ingen koll på storleken på bultarna. Tänkte vara effektiv idag och få så mycket som möjligt gjort. Blev visad världens finaste gästfrihet och fick alla bultar de hade som kunde stämma. Det tog tid. Vi tog oss tid. Precis som man ska på landet. Nu sitter jag vid bryggan. Har tagit en till öl. Man hör ljudet av spikande över viken och en fiskmås bryter då och då av fåglarnas kvitter. Det luktar trä och sjö. - Änglagård, släng dig i väggen. You just got pawned.

Bild

Posted via email from jnystromdesign's posterous

måndag 18 april 2011

Situation April 2011

Livet är lite rörigt nu. Ni får ursäkta. Jag bygger om. 

(fast jag tror det kan bli både ljust och fräscht efteråt....)

söndag 10 april 2011

Upptrampade vägar av sneda steg

Är det bara så att jag förstått allt lite fel?
Eller är det inte mer än rätt
att jag som gjort så ont
lika gott
kan få prova på nån annans skor.

Kanske är det bara en skärva paranoia
som skaver mellan strumpan och skon.
Kanske är det så att vi kör med öppna kort
och det bara är jag som blundar.

För trots att när bergochdalbanan rusar ner
(och det där bortglömda pirret gör sig bekant i magen)
känns det som att världen har tiltats,
om än bara lite grann.

Och jag undrar om det är världen som är skev
eller om vägen framför mig är upptrampad av sneda steg.

fredag 1 april 2011

#withLoveFromPoland at Indigo

Photo

Sent from my iPhone

Posted via email from jnystromdesign's posterous

Lite fredagsmusik (en molnig, men ack så välkommen fredag)

Nu börjar saker röra på sig igen. Äntligen. OCH så är det ljust.

Diamonds
- It's not my party

and if you wanna throw a party
i can cry tonight
you would cry too if it happened to you right
i keep falling in and out of love with you
i never loved anyone the way i do
you-hoo-hoo

lördag 26 mars 2011

fredag 25 mars 2011

Trust it

Why pursuit mediocracy when greatness comes more natural to you? 
Why be less than you are? 
Why try to fit in the crowd, when all you want is to explore what's outside that very crowd?  

Some people may take you for a fool pursuing what you grasps right outside your senses. Some will call you genius, but never truly understand you. Just that what you do is important. 

That doesn't matter. You shouldn't adapt to their poor ability to sense the future and image the impossible.  You shouldn't try to fit your creativity in their limited conception of the world. Neither demand from them to understand your ideas, if they are not ready to let go of their paradigm. 

You both move, simply, in different paces. 

- Trust your pace.

torsdag 24 mars 2011

Älska internet. Älska människorna på Internet.

Finaste jag sett på länge. Frieriroulette på chat roulette. - Mer kärlek till främmande människor! :)

söndag 20 mars 2011

onsdag 16 mars 2011

Mjuka moln och läkande vingar

I helgen kilar jag ner till Göteborg för att bevaka och hänga på Webcoast. När man inte riktigt kan flyga för egen maskin får man ta det näst bästa och bygga något som för iväg en. För jag behöver verkligen ombyte. Och jag behöver verkligen besöka Göteborg nån gång. (Jag behöver besöka 1000 platser, men jag kan ju börja nånstans....) Klockan tickar. Döden-döden sitter där i slutet av vägen, men innan dess ska fanimej lukta på rosor och åka karusell. Även om jag ibland är täppt i näsan och blir illamående av karusellen.
Man måste ju försöka.
Annars blir ju bara livet ett väntrum.


Elbow
- Lippy Kids

tisdag 15 mars 2011

Att få ligga

Ganska underskattat. Titta upp i taket och låta både kroppen och tankarna flyta ut i avslappnat tillstånd. Om man bara inte vore så förbannat trött. Dags att sträcka på ryggen. Göra ytterligare en daglig situp. Och ge sig in i matchen.

Bild

Posted via email from jnystromdesign's posterous

måndag 14 mars 2011

I am the void

One chicken
And two bags of licorice later:
Emptiness and still hunger
Whatever I'm filling the gaping need with; It still grows bigger.
I need to still this raging resignation Must make a choice though indecision Can't help that I'm falling,
(Though it's not in love. )
Can't help myself from calling;
Loose my tounge and then hang up. Cause I've been here before It's a refrain in my song
I need to rest assure,
That if I trust, you'll come along. I can't make another lap
This broken record is fed up
Eau de ma vie with a cap
Needs to be shaken and then swept. I'm not sorry, neither safe
Not believing, not feeling,
Not allseeing,
Not a beeing. Somehow I lost my superpowers. Somehow I've spent to much time with hours. Somehow I just don't care enough to become a villain either. I'm for now a vacuum that doesn't give a fuck. Bite me. I am the void.

Photo

Posted via email from jnystromdesign's posterous

Vardag, oh vardag.

Mulet, Frukost, måndag. Det funkar.

Photo

Posted via email from jnystromdesign's posterous