måndag 10 oktober 2011

Botemedel mot höstkyla

Förra veckan var magisk. Så mycket blev klart. Så mycket startade. Orken fanns trots att jag brände midnattsolja för ett år.
På andra sidan helgen inser jag att det är dags för mig att sluta lura mig själv: Det är höst. Även om löven hänger kvar på sniskan, som om de av ren nostalgi kämpar sig kvar på grenarna, talar den iskalla balkongluften sitt tydliga språk: Dags att boa in dig. Omfamna hösten och vintern, annars kommer du vara olycklig i 6 månader. 
Så det är exakt det jag gör. Trots att inte fakturorna har ramlat in med mina vinterklädspengar, så har jag börjat samla ihop min höstkollektion för öronen. Ja. Det är sjukt mycket bra musik i höst. Idag hittade jag ett till värmande plagg som ska få mig genom vintermörkret. (Förhoppningsvis studsandes på en efterfestsbalkong i sällskap med fina människor, till allsång och ångande andedräkter).

Dagens tips blir helt enkelt Monty's nya skiva 1000 år senare.

Skivan kommer släppas analogt den 18:e oktober, men tack och lov finns den redan på Spotify. Något som är rätt kul är att bolaget Hybris, som ligger bakom ett bra gäng intressanta svenska släpp, har valt att köra releasen av 1000 år senare i små etapper. Sen i lördags har de postat en låt varje dag från albumet på Soundcloud och lagt ut en embedden ihop med texten till låten ihop med en kommentar i  ett blogginlägg. Det känns, i brist på bättre uttryck, jävligt fräsht.

Monty (eller David Pagmar som han heter när han är en vanlig dödlig) har redan kört en karriär under namnet Montt Mardie, där låtarna är på engleska och musiken är fantastiskt melankolisk. Några favoritspår från den perioden är Dungens and Dragons och Surprised. När jag upptäckte honom så blev jag så oerhhört besviken när jag fick reda på att han lagt ner den inkarnation, men sen lyssnade jag in mig på godbitarna En till himmel (där även Lorentz, var rap-stil jag har en hatkärlek till, figurerar) och Skrik mitt namn. Kom fram till att det var ett fair trade. Inte bara fair. Jävligt bra trade.

Svensk pop har sällan låtit så här bra.


Guldkorn på 1000 år senare: 
  • Dina armar som har sånt jävla driv att man vill spela sönder den. 
  • Batman - allt som innehåller rim på Optimus Prime är värt. Just sayin. 
  • Bäst-bäst-bäst är Aldrig. Tänker inte ens argumentera för det. - Drick drinkar och dansa en hel natt, kyss en främling på gatan och lyssna på den här när du är på väg hem i taxi och ser snöflingarna dansa förbi utanför rutan.
WTF-spår (som man kanska inte tar med på först lyssningen)

Inga kommentarer: