måndag 30 maj 2011

Relationsekvation

Vi hängde kvar. Kanske lite mer än vi borde. Men det var du och jag. Du, jag och en känsla av sammanhang som aldrig riktigt klingade av. 
Vi byggde något som inte försvann. (I varje fall inte hos mig.) Och det är nog därför det är så sabla svårt att gå vidare... Något som dröjde sig kvar. Om det så var en känsla av hopp eller kärlek. Eller helt enkelt bara  en känsla (Tro mig, de har blivit färre med tiden).  
Och det funkade ju så länge bara vi var ekvationen. 

Bara du + jag = X. (För trots att vi blev ex, så kan X ibland ta andra former under ändrade förutsättningar) 

Men nu är det något mer, inte kan ignoreras. 

Nu är det: jag + du + elefant (som står här mitt i rummet) 

Och det enda som vi törs nämna är du och jag. Tills elefanten blir så påtaglig tills vi inte orkar prata mer. Och då blir det bara tyst. 

Och sen lämnar jag den här cirkusen. Orkar inte bli trampad på mer. Och allra minst; av en elefant. 

onsdag 25 maj 2011

Pausemusik - Raise your weapon

Hej där!
Drabbades av ett klassiskt bloggsyndrom - omvänd hockeyklubbspostningssyndrom, dvs om man postar en sabla massa i början och sen låter det falla av.
Så får det såklart inte bli. Men för att hinna med webbsidor och jobb och fest (ska till Twingly's 5-årsfest i morgon. Yaay!), så matar jag bloggen med lite pause-musik; det finaste jag har tjej-lyssnat på de senaste dagarna, fast i en än mer ljuvlig tappning: Hanna Trigwell ackustiska coever på Deadmau5's eminenta Raise your weapon (spotify-länk)


söndag 22 maj 2011

Födelsedagskalas hos Karin med Moustaaaach-tema

Igår var jag på kalas hos Karinkomet och firade att hon fyllde 30, hade skaffat nytt jobb och ny lägenhet. Trippelfest alltså som toppades med temat fejk-mustach. 
Eftersom jag droppade in i min lägenhet runt gryning imorse, låter jag bilderna tala för sig själva och satsar på att lägga mig i en park istället för att skriva tradiga inlägg om en fest som var så episk att det bara skulle vara dumt att försöka återge den i text. 

Häng med @frisyren (som körde en unibrown) , @per_p (som fick till den där perfekta Juholt-mussen och @lollalo (som passar oförskämt bra i Zorro-mustach) 

@Freddegradde lyxades till det med ett "elak professor"-skägg och @Carnebro stoltserade med en svängig klassisk mustach.

Tyvärr hade jag redan skägg, men jag kompenserade genom att köra en batman istället. Fick godkänt ändå. 

@freddegradde byter till en drink mustach och lånar ut skägget till @Jecki.

Och jag avslutar kvällen genom att möta morgonen på vägen hem. Festligt.

Så. Nu är det färdigbloggat för idag. Ut i parken med Clown-mat och Lilla stjärna som jag fick av Mario i födelsedagspresent

lördag 21 maj 2011

Födelsedagsfest & Dagens meme: Rage guy (FFFUUUU)


Igår var det födelsedag och härligt firande i min lägenhet. Ett skönt gäng med blandade människor dök upp i min lya på gärdet och vi firade med bubbel och sushi. En liten kommentar kring det: Om du har fest, bjud inte på hemgjord sushi. Det tar tusen år att göra, är hyfsat dyrt att göra och ingen blir egentligen mätt. För att illustrera det här har jag tagit hjälp av Rage guy-memet (eller FFFUUU, som det även kallas. För er som vill addera till er allmänbildning så är det just tre 'F' och fyra 'U':n.)


Yep. Det blev ingen tragedi, men jag insåg att sushi-upplagan blev "lagom" på småländsk vis. Alla åt allt supersnabbt och sen sa alla åh-så-gott och fumlade efter chipsskålen. Det blev komplettering med pizza och mer bubbel. Balkongen fylldes av sköna sommar-rökare och filosofiska diskussioner. Frisyen spotify-jockade wunderbar musik till min morrande sub wofer och på 42" (som sällan används till annat än lampa) rullade det random youtube-klipp.

Fick världens finaste presenter: Headler-presentkort och en I approve-tisha + bubbel och lite delikatesser:

 Efter ett tag var vi lite oroliga över att festen skulle tappa tempo, så vi körde rysk tequila i köket och en viss svartklubbstämning lades sig över köksgänget.





Recept Rysk Tequila


1 Saltgurka/Inlagd gurka
1/2 tsk honung
4 cl iskall rysk vodka


0. Kleta honung på handen. 
1. Slicka av honungen.  
2. Bit tag i gurkan
3. Svep vodkan
4. Frusta lite och le mot alla andra som frustar

Strax innan midnatt rullade vi iväg till Debaser Medis och sen dansade vi tills solen gick upp. Sen bar det av hem igen. Mår oförtjänt bra för att vara 31, men det är precis som nån sa. 31 'r nya 21. Alternativt nya 11. Ok, let's go for that. 

I approve!

fredag 20 maj 2011

Dagens meme - Annoying Facebook girl

Jag är, för nytillkomna läsare, en riktig nörd när det kommer till popkultur på webben. Därför blir det löjligt mycket häng på Know your meme, 4chan, lolpics, imagechan etc.... Jag har till och med gjort en egen meme-grunka som en tribute till Lollalo och en till som tribute till Mahesh. Jag älskar det. Det skiljer sig totalt från "vanlig" kultur. Det är en kollaborativ, ständigt omformande kultur, där ingen äger verket. Det enda man kan göra är att bidra till meme-berättelsen genom att dela sin version av det.

Idag är det födelsedagen med litet d. Jag fyller 31 och inser att jag per definition är vuxen. På riktigt. Facebook kokar med gratulationer och magen pirrar av uppmärksamheten. (Jepp, I like it).

Men tillbaks till memen: Det finns en tjänst som heter Meme generator, som tillåter dig att skapa egna remixer av memes. Idag har jag valt att göra en egen version av Annoying Facebook girl för att det är så hiskligt kul och beskriver samtidsandan grymt kärnfullt.

torsdag 19 maj 2011

Träningsdagboken 110519

Matporr....

Har suttit och hypnotiserats av vimeokanalen Eater NYC . Som kockavfälling pirrar det lite i magen när man ser ûberproffs jobba och gränsen mellan konst och mat suddas ut. Jag har alltid undrat hur de får till de där vackra upplägen ibland och precis som jag misstänkte handlar allt om detaljer i konsistens och form. (Som med ungefär allting annat.)
Om man vill bli hänförd och lätt illamående bör man kolla Dave Arnold's Burger Of The Future. Jag gillar hantverket och tekniken, men det är något med geléketchupen som inte ens en burgarfantast som jag pallar. Möjligtvis skulle Fredrik kunna anta utmaningen att äta den. Det är han som är mästaren (bevis).


John Fraser, "Sepia" from Eater NY on Vimeo.

Totaly random (again)

Vet inte om ni kommer ihåg Boxxy när hon dök upp för typ 2 år sen. Hon utnämndes till Queen of /B/, av medlemmarna på 4chan's random-vägg och skickades runt hysterikt mycket. Efter ett tag försvann hon och /b/ blev utan drottning. Tills nu.

Älskade meme-nördar, möt Tabby:





Oh, teh internetz. I love you. Och alla knäppskallar du framkallar.

onsdag 18 maj 2011

Byter form....

Well, försöker klämma in några nya rader i bloggen i hopp om att själva akten av att plottra ihop ett blogginlägg, faktiskt knuffar in mig i ett momentum av bloggande. (Det har ju faktiskt hänt tidigare)

Just nu håller jag på att fightas med pollenallergi, vårstress + att halva uppsägningstiden har trippat iväg och jag har bara hunnit kolla på ett par jobb än. Alltså; Liiiter småstressad. Inte jätte, men ändå; Även fast man är ok på det man gör behöver det inte betyda att man får flax för det. Fram tills nästa anställning blir det att köra på huvudet i luften och benen på jorden.

Livet är just nu lite hattande mellan att ha hittat det man gillar att göra och i vilken kontext man gör det.

Anledningen till det tunt matade bloggen beror främst på 3 saker

  1. Day time job: Inte riktigt så att jag matas med webbens härliga nyheter i nulägeten. Vääääldigt mycket fokus på den egna verksamheten. Typ: Bära vatten, hugga ved, fast i webbform
  2. Oh Life; Varje kväll dimper det ner ett mail i min inbox som jag svarar på. Varje svar blir ett dagligt inlägg i min privata blogg. (Hälften av poängen med den här bloggen var faktiskt att föra dagbok. Därav det lite överdrivna utelämnandet tidigare)
  3. Facebook: Väldigt få vardagsbloggar på samma sätt som tidigare och därför saknas den sociala aspekten i bloggandet, när alla länkade runt till varandra. Nu gör ju folk det visserligen fortfarande, fast länk-horande (ursäkta, men det känns faktiskt som det) känns så uppenbart. Särskilt när de flesta bloggarna är proffessionella/personal brand-bloggar.
    Facebooks mention-funktion har bloggens pingback och den djupare analysen, bloggens signumet, har ersatts med en diskussioner, microbloggarnas signum. Diskussion kräver mindre möda, så därför är det en given möda. Dessutom orkar folk inte ens ta till sig mer än 140 tecken år gången nuförtiden. (Låter, jag bitter? Jag tycker jag låter bitter, men det är jag inte.)
Ok. Det här verkade funka. Får kolla om jag kommer in i det sköna tänket om jag fortsätter på det här spåret med bloggandet.  Btw: Som vanligt när jag försöker rycka upp mig i sbloggspåret så brukar jag piffa upp bloggen. Provade med ett standardtema för en gångs skull.
Vissa människor har ju inte fattat att RSS-läsare är såååå 2009 och att man nuförtiden egentligen ska klicka runt förbrilt över hela webben innan man har koll på vilka som har uppdaterat eller ej. Därför bifogar jag ett screen-shot, så att de fattar att de ska droppa jätte-enkla-syndikeringen, mot lite fin browser-html. :)


Känner att jag måste bli lite bättre på att nyttja bakeoff-kulturen. :)

Cheers!