torsdag 25 augusti 2011

Drabbad av myset. (Hej på dig, Hösten)

Ibland kan jag bli riktigt arg på mig själv. Mest för att jag tror att jag är så styrd av logik. Tror alltså, inte är. Jag brukar tycka att allt som inte är gynnsamt kan man strunta i. (Vet att en och en annan person kan tycka att det är ett kallt förhållningssätt, men jag tycker det handlar mer om vad man lägger för något i begreppet gynnsamt).
Därför blir jag tokig när det blir höst. För att jag kan inte kontrollera att jag per automatik, börjar lyssna på pianomusik, läser esoteriska texter på Wikipedia och får lust att baka bröd. Jag får lust att tuffa lite långsammare och tänka långa tankar. Switchar från en Brooklyn Lager till ett mörkt rött vin. Jag blir en slags hybrid mellan Underbara Clara och en New Age - hippie. Inte gynnsamt. Inte möjligt att kontrollera. Men likt förbannat samma visa varje år. Det är ungefär som Cecilia Frodes "Ängelen" sticker på Hälsohem eller framförallt in i en bastu på ett badhus. Dä bara släpper och så börjar man gråta....



Men man får gilla läget. Jag ser på mitt höst-mysande som på min pollenallergi. - Det vara bara några veckor per år. Det är lite svårare att medicinera emot, så man får väl bara omfamna det, baka bröd och tända ljus. Försöka bulla upp med mycket kompisar och en resa till solen i vinter.

Just nu spelar jag den här gamla dängan på repeat och om 5 minuter sticker jag iväg mot ett glas sånt där mörkt, rött vin.

tisdag 23 augusti 2011

Klipp jobbet, skaffa ett liv (och historien om Space Pig)

Jag har nog aldrig jobbat så mycket, sovit så lite, skrattat så mycket och studsat runt staden så mycket som nu. Men. Det är.

Alldeles.

Alldeles underbart.

Mitt liv är en bal på slottet, som smyckas av offerter, festinbjudningar och gästas av fantastiska människor.

Som kontrast satt jag nånstans förra året och byggde på ett projekt, vilket jag och min kollega tillslut började referera till som Space Pig.
Vi visste helt enkelt inte vad det skulle bli, det var inte vi som satt vid ratten och vi visste inte var kosan bar. Vi visste bara att vi hade en deadline och ett gäng direktiv som inte riktigt gick ihop. Vi hade börjat få en den där lite galna blicken som bara galna professorer eller snedtända pundare kan uppbringa.
Vi var något mellanting mellan dem. Vi kodade natt som dag och vårt blod bestod till en tredjedel av koffein och resterande 66,666% var förmodligen skräpmat i flytande form.
En söndag när vi satt på kontoret, vars larm gick av varje timme (japp, som Lost. Exakt som Lost) frågade jag vad fasen vad det var vi byggde. Min Lettiska kollega tittade länge på mig och efter en stunds begrundande sa han. -I'm not entirely sure. It might be a Space Pig. 


Nu är det sena nätter, det är kaffe i mängder och rentav en cigarett eller två, men jag vet var jag är på väg. Jag sitter vid ratten och jag har ett bra gäng med sköna kartläsare som ibland har rätt och ibland fel, men det är inte destinationen som ger lyckan just nu. Det är att man har väldigt bra sällskap när man kör vilse och förmågan att lägga om rutten när man känner att man är påväg mot världens ände.

Ibland är det bra att skita i gamla talesätt och omformulera dem till något som ger mening för en själv. Även om det råkar vara att Klippa jobbet och skaffa sig ett liv.

söndag 14 augusti 2011

lördag 13 augusti 2011

Uppvaknandet

Piggnat till ur febern. Tittat mig mätt på Entourage (har 3 säsonger kvar). Har blivit mätt på att kolla igenom dokumentationer för API:er. Vaknat upp och kollat på GTD-session från SSWC och blivit pepp som attan. Började betala in räkningar. Upptäckte att CSN  är en ordlek med Ses sen.
Har en smygande känsla att den här hösten kommer bli helt galen.

Jag är 31. Jag har skäggstubb. Jag har en frisyr som påminner om en djungel som även den mest härdade amazon-expeditionen skulle tveka att ge sig in i. Jag har hittat utmaningarna som ger det där välbekanta pirret i magen. Jag har fått lite mer hud på näsan av att stå och nosa mot väggar. Och slutligen;  Jag har hittat människor som inte bara vill fånga dagen utan fånga livet. Fånga allt. Och de är i mitt lag.

Och trots (eller kanske just därför) att jag har suttit hemma under en filt och kollat på fyra slackers som gör sin lycka i LA de senaste dagarna, så är jag säker på att det är nu (yep, inte sen), som jag fångar allt.


fredag 12 augusti 2011

Manliga förebilder - positioneringsdiagram

Ligger hemma och är sjuk. Går misste om hela SSWC, så jag försöker kurera mig med Enchinacea,  sömn och Entourage-maraton (eftersom det är en serie jag helt enkelt har hunnit följa förrän nu). Har äntligen hittat ytterligare en till manlig förebild. Ari Gold. Fantastisk. Underbar. Kvalar helt klart in bland de andra: Hank Moody, Barney Stinson, Charlie Sheen och nytillskottet Harvey Spector från bästa serien just nu Suites.
Bara för att kunna skilja dem åt lite bättre så har jag gjort en positioneringskarta. Erkänner att det är lite tomt uppe i vänstra hörnet, men vem vill se upp till en intuitiv gentleman ändå?

Har jag missat någon?