torsdag 13 oktober 2011

måndag 10 oktober 2011

Botemedel mot höstkyla

Förra veckan var magisk. Så mycket blev klart. Så mycket startade. Orken fanns trots att jag brände midnattsolja för ett år.
På andra sidan helgen inser jag att det är dags för mig att sluta lura mig själv: Det är höst. Även om löven hänger kvar på sniskan, som om de av ren nostalgi kämpar sig kvar på grenarna, talar den iskalla balkongluften sitt tydliga språk: Dags att boa in dig. Omfamna hösten och vintern, annars kommer du vara olycklig i 6 månader. 
Så det är exakt det jag gör. Trots att inte fakturorna har ramlat in med mina vinterklädspengar, så har jag börjat samla ihop min höstkollektion för öronen. Ja. Det är sjukt mycket bra musik i höst. Idag hittade jag ett till värmande plagg som ska få mig genom vintermörkret. (Förhoppningsvis studsandes på en efterfestsbalkong i sällskap med fina människor, till allsång och ångande andedräkter).

Dagens tips blir helt enkelt Monty's nya skiva 1000 år senare.

Skivan kommer släppas analogt den 18:e oktober, men tack och lov finns den redan på Spotify. Något som är rätt kul är att bolaget Hybris, som ligger bakom ett bra gäng intressanta svenska släpp, har valt att köra releasen av 1000 år senare i små etapper. Sen i lördags har de postat en låt varje dag från albumet på Soundcloud och lagt ut en embedden ihop med texten till låten ihop med en kommentar i  ett blogginlägg. Det känns, i brist på bättre uttryck, jävligt fräsht.

Monty (eller David Pagmar som han heter när han är en vanlig dödlig) har redan kört en karriär under namnet Montt Mardie, där låtarna är på engleska och musiken är fantastiskt melankolisk. Några favoritspår från den perioden är Dungens and Dragons och Surprised. När jag upptäckte honom så blev jag så oerhhört besviken när jag fick reda på att han lagt ner den inkarnation, men sen lyssnade jag in mig på godbitarna En till himmel (där även Lorentz, var rap-stil jag har en hatkärlek till, figurerar) och Skrik mitt namn. Kom fram till att det var ett fair trade. Inte bara fair. Jävligt bra trade.

Svensk pop har sällan låtit så här bra.


Guldkorn på 1000 år senare: 
  • Dina armar som har sånt jävla driv att man vill spela sönder den. 
  • Batman - allt som innehåller rim på Optimus Prime är värt. Just sayin. 
  • Bäst-bäst-bäst är Aldrig. Tänker inte ens argumentera för det. - Drick drinkar och dansa en hel natt, kyss en främling på gatan och lyssna på den här när du är på väg hem i taxi och ser snöflingarna dansa förbi utanför rutan.
WTF-spår (som man kanska inte tar med på först lyssningen)

fredag 7 oktober 2011

Utfall av veckans ambitioner (+ fusklapp till livslycka)

Vi börjar med fusklappen.

Jag vet att jag har skrivit om det förut, men det tål att upprepas. Om du är olycklig, gör något åt det. Det är sällan omöjligt. Det är sällan svårt.
Det är dock läskigt, men attans det är värt det. (Jag ler varje morgon när jag vaknar och längtar till morgonen varje kväll jag går och lägger mig. Känn på den.)
- Bara att börja röra sig i en riktning mot en tillvaro där man gör det man älskar, ger energi och pepp. Bilden som jag hittade via Peter sammanfattar det bra.

Veckan i backspegeln
- Så hur gick det med veckans ambitioner? Åt pipan. Helt sagolikt åt fanders. Jag har rökt, vänt på dygnet, druckit sinnesjuka mängder kaffe och jobbat 90% av min vakna tid. Men jädrar vad jag har haft kul.

Dels blev jag klar med en surdeg som legat jäst sen i somras. Jag gick in som en naiv novis och kom ut som en krigare. Jag har lärt mig så galet mycket att jag bestämt mig för att höja mitt timpris. Rejält. Pepp på det.

En annan kaka som bakats ut är ett kul projekt som jag gjort på Bloggbyrån för en kampanj som Disney Channel ligger bakom. Kampanjen heter Friends Forever och vår del heter Bloggkärlek, som bygger på att göra det enkelt för bloggare att skicka pepp till varandra istället för att sitta och näthata i kommentarsfältet.  Jag har lagt till en här i sidebaren, så om du känner att du vill ge lite love till bloggen så är det bara att posta. (Snälla.... känns sorgligt att ha default meddelandet.)

Dessutom är jag i princip klar med ett annat uppdrag och fler är på väg in. För att citera Petter "det går bra nu".

Jag insåg att jag faktiskt hade en riktig förebild den här veckan med. Det var först när Steve Jobs gick bort, som jag kände tomrummet. Jag vet att det är klyshigt med webbnördar som tjatar om sorgen när någon it-person har gått bort, men i det här fallet känner jag uppriktig och djup sorg. Har kolla på ett otaligt antal videos och fällt flera tårar under nätterna. Tänkt och känt. Blivit inspirerad.

Utöver det så kommer jag äntligen ha tid att sova om nätterna och kanske, kanske, kanske kommer jag köpa upp mig på en sista minutenbiljett till Cypern för att hälsa på min barndomsvän Christian för att få lite sol och balsam för själen (dvs, sitta på ett av de hösta hustaken i Larnaca och röka en ciggar ihop med wiskey tillsammans med en av mina bästa vänner).

- Hoppas att ni får en fin helg och att nästa vecka blir lika bra. Stor kram på er!

Tack, Steve. Du gjorde skillnad.


När jag satt uppe igår natt hände det. Meddelandet om Steve Jobs död kom ut och twitter fylldes med kondoleanser under taggen #thankYouSteve. Den första ikonen som jag faktiskt kunnat relatera till hade gått bort endast 56 år gammal.
Under den tiden har han åstadkommit mer än vad många trodde var möjligt. Han revolutionerade världen flera gånger, byggde upp ett företag, fick sparken från det och återkom för att få det att blomma bortom allas vildaste fantasier.

Jag tror att det mest har att göra med hans inställning om att leva varje dag som om den vore den sista, vilket han lyfte upp i sitt tal på Stansford 2005.



Jag blev en sen mac:are. Mitt första minne av en mac är en gammal Macintosh som jag och en polare satt och programmerade BASIC i när vi var runt 8 år. Därefter blev det en lång pause mellan mig och det där färgglada äpplet.
Först vid 2004 köpte jag min första apple-produkt,  en ipod mini och senare 2008 köpte jag min första Mac Book Pro. Efter det blev det iphones och mer laptops och en kärlek till både produkterna och varumärket. Jag blev en stolt Apple-fanboy och fick min mamma att älska teknik när jag styrde om all hennes teknikinköp till MacBooks och Iphones.

Men för mig är Steve Jobs så mycket mer än bara en person som byggt ett stort företag. Han förespråkade en filosofi och ett förhållningssätt, där man ser till människan först behov och referenser först, och därefter ser efter tekniker som besvarar de behoven. Han uppmuntrade till att våga gå sin egen väg genom sitt kända citat Why join the navy, when you can become a pirate? och reklamen Think Different, med budskapet the people that are crazy enough, to think they can change the world, are the ones who do. 



Han höll fast vid sina visioner och renodlade dem ner till deras essens, tog tuffa beslut och skrämdes inte av att göra misstag. I en publikdiskussion på utvecklarkonferensen WWDC från 1997,  märker man hur visionär han var i att se möjligheterna med molntjänster, webben och behovet efter ett device som tillät oss att bli mobilt uppkopplade.

För mig är han en förebild och någon som jag alltid kommer se upp till.

- Tack, Steve.

Du förändrade världen. Du har gjort skillnad. Du har fått oss att tänka annorlunda.

torsdag 6 oktober 2011

Don't stop

Det här med ambitionerna gick sådär. Har nästan blivit tvärtom med ännu senare nätter, mer kaffe och fler nattcigg. Men det är okej. Har kul och älskar det jag gör. Och hela tiden dyker det upp skön musik som håller mig sällskap under jobbnätterna. Idag hittade jag Nathalie Duffys version av Tik Tok.

Förutsättningar och vad man gör med dem

Inser att år av dåliga förutsättningar har med typ allt jag tagit mig an, har gett mig en sjuk förmåga att trolla med knäna och hitta korn av värde i oceaner av skräp. Har typ blivit sandbaggad fram tills nu och helt plötsligt får man cacha in. Och när det kör ihop sig med förutsättningar så är man van.
 
Det sägs att man inte kan polera en bajskorv.
Well, just nu kan jag stolt kalla mig mästerbajsdrejjaren.

Jag räddar inte bara grejer. Jag gör typ en konst av det. 

måndag 3 oktober 2011

Ambitioner

Jag hade tänkt att dra till med ett inlägg om mina ambitioner den här veckan. Det blev avbrutet av att jag kilade iväg och kollade in Mahesh ståupp-debut.
Jag hade tänkt skriva om hur jag skulle lägga ner sena nätter, dålig mat och jobba ihjäl mig.
Ungefär vid 01:30 när jag satt och åt kioskmat för att ladda inför söndags-nattskiftet insåg att jag var en jävla hycklare och var nästan glad över att jag inte postade något om det.
Men jag är en ambitiös jävel åt alla håll, så nu har jag gett mig fan på att få pli på den här veckan och min hälsa.

Ambtitioner:
- Sova innan kl23.30
- Gå upp 06.30
- Hålla mig under 10 timmars jobb per dag.
- Äta riktig mat (seriöst, senaste tiden har varit ett skämt. Typ "vad går snabbt att äta och ger snabb energi?"
- Dra ner på mitt något urartade (för att ta mästerskap i underdrivning) feströkande som övergått till någon som skulle få Virginia Wolf att höja på ett ögonbryn.
- Gå till Sats. Skiter i om jag tränar. Viktigast är att få in någon form av träningsrutin.
- keep my cools och inte avvika från planeringen.

Typ så. Får checka på fredag om jag lyckas pricka minst två.