tisdag 16 oktober 2012

Besatt (av Kanske dig och vitt/svart)

Det är så galet mycket bra musik just nu. Det är knappt så att jag hinner lyssna sönder låtarna (vilket jag annars gör. Antingen spelar samma låt i 2 veckor i sträck, alternativt lyssnar på samma låt fast i olika remixer eller cover-versioner. Man kan väl lite populärkulturaktigt,  kalla det för evolutionstjejlyssning (tjejlyssning = lyssna på samma låt om och om igen. Evolutionsdelen av ordet ska flörta med att remixer är en form av mutationer).
Anyhow, det är gaaalet mycket bra just nu och förhoppningsvis poppar det upp lite bra listor här snart. Men till saken: 
- Mycket är bra, men, bäst, bäst, bäst är nog svensk-australienska Saint Lou Lou's magiska Maybe you.


Videon är inte så dum den heller. Andlöst vacker svartvitt:

 

(Och, nej. Jag hade inte sett hur dem innan jag började älska låten. Men, my god, vad snygga de är. Jag liksom bara  "BLAHRGG....mununö...öjn"  *tappar talförmågan* )

tisdag 11 september 2012

När kärleken och respekten för en själv inte räcker till

Jag slutade röka i lördags. Jag hade varit rökfri i 5 år och började en sommar efter att jag nästan sprungit in i en vägg och bara behövde löpa fritt, festa och grabba åt mig ännu ett år levt i ungdomlig sorglöshet. Jag var 31 år och singel, så varför skulle jag inte passa på? Eller i varje fall låtsas ett tag till.

Efter ett år av mycket festande, rökande och uteblivet tränande kändes det inte riktigt som att jag tyckte om mig själv längre. Tappade respekten för mig själv eftersom jag inte visade mig själv och min kropp någon respekt. Det är sådan där ond cirkel som man gärna snubblar in i om man har oturen.

Jag bröt cirkeln i helgen genom att sitta och scrolla igenom mitt Facebook- och Twitterflöde, som just nu är fyllda med gripande historier om människor som slåss mot cancer (och vissa slåss inte längre, utan bara berättar om hur det är att sitta i dödens väntrum). Det gick liksom inte riktigt längre. Även om jag inte hade respekt nog för min egen kropp i nuläget, så kändes det för respektlöst mot de som kämpar mot cancer att fortsätta röka. Jag vill ju liksom inte dö i förtid, så varför ska jag jobba aktivt för det?
Jag ville läsa artiklarna, men skämdes för mycket för att ens klicka på länkarna. Det kändes som om ett klick från mig skulle vara en hycklande och förlöjligande av deras historia, så länge jag rökte. Att berättelsen om en kamp för livet skulle förvandlas till 10 minuter tidfördriv på tunnelbanan.

Jag gjorde det många svanktatueringar uppmanar oss att göra. Jag fångade dagen. Jag plockade upp mina cigg och den nyinköpta cigarren och slängde dem i en av soptunnorna på Slussen t-baneperronger. Sen gjorde jag en update.


Jag fick 40 likes eller så på den. Tror inte någon var från en rökare.  Inte ens en feströkare. Var det för hårt att säga att varje cigg var ett hån mot cancersjuka, eller var det just uppenbarandet av de insikten som fick folks like-klickande att krampa?

Kanske jag borde varit tydligare med att det här inte var ett uttryck för altrusim? Det var enda sättet för mig att ta mig ur nikotinfällan, när respekten för mig själv inte vägde tillräckligt mycket för att jag skulle göra en förändring. När respekten för andra kunde tjäna min logiska nytta. Kanske skulle det kunna inspirera andra att göra likadant?  

Det känns bra i varje fall. Jag behöver inte skämmas när jag läser såna här sorgliga poster. (Och så luktar jag lite godare)

söndag 26 augusti 2012

Därför ska jag göra bra (komihåg-lapp)

(Mest för att jag inte ska glömma bort det själv)
All that is necessary for the triumph of evil is that good men do nothing.
Faktum är att det ett annat liknande citat från Edmund Burke nästan är bättre "When bad men combine, the good must associate; else they will fall one by one, an unpitied sacrifice in a contemptible struggle.".

Det kända citatet är för varje enskild individ att få ändan ur vagnen. Det andra handlar om att inte vara så fåfäng och försöka vara ensam hjälte. Få hjältar segrar utan hjälp.

onsdag 18 juli 2012

Ledighet

Det är rätt skönt. Sen att jag rakar av mig skägget av ren tristess är en annan femma.

Jag ser tamigfasen inte klok ut. Eller i varje fall inte myndig. Det är såhär det blir när man sitter ensam på en brygga och tänker för mycket eller om det nu kan vara för lite.

Dagens bästa uttryck hittade jag på Wikipedia när jag höll på att läsa igenom en artikel om Anti-patterns.
Dagens ord är Seagull management. (Jag VISSTE att det fanns ett namn för det)

tisdag 19 juni 2012

Vingslag

När kaoset lagt sig,
Och allt är stilla
Önskar jag fortfarande att fjärilen i mitt bröst
vågar ta tafatta vingslag.

Trots att bitterheten
redan tagit fram både håvar och nålar.

tisdag 5 juni 2012

Nytt musikfynd D'Eon

Sitter och togglar igenom min musik och försöker hitta nytt och fräsht. Något som inte har några minnen, personer eller känslor knutna till sig. Något som är mitt. Just nu. Just här. Och då poppar såna här fantastiska alster upp. (Givetvis genom att jag går in på Discobelle och zap-lyssnar mig igenom 3-sidor musik). Som Discobelle beskriver den kanadensiska d'Eon:
d’Eon sounds like Omarion dropped acid and sat in an isolated room full of computers, compulsively checking his facebook messages, playing around with the pitch function on his turntable, […]

Här är hela nysläppta albumet, LP.

söndag 3 juni 2012

Shantaram & Noonie Bao

Läste ut Shantaram igår och njöt ända fram till den sista 935:e sidan. Det är den första bok som jag läst ut på flera år. Jag har ett gäng med halvlästa böcker som inte höll upp mitt intresse hela vägen, så det känns skönt att hitta en bok som tog mig hela vägen igenom. Har du inte hittat något bra sällskap till hängmattan i sommaren, så är den här tegelstenen det första du ska investera i.
Trots det här otroligt sugiga vädret som varit sista veckan (och enligt prognoserna ska fortgå en vecka till) så är jag på ganska bra humör. (Pollenallergiker tenderar till att hitta ljus i regn, trots att det är sommar)

Anyhow: Dagens musikfångst går liksom Shantaram med indiskt tema. Lyssna och njut. Om 36 minuter är det måndag.

  Noonie Bao - Do you still care?

fredag 1 juni 2012

Dagens snygga

Jag kan knappast kalla mig ex-skatare eller ens särskilt intresserad. Men sjukt snygga miljöer, stämningsfull musik och proffsig produktion kan till och med mig att sitta med halvöppen mun och tänka ord som "wow", "cool" och "fett".

tisdag 22 maj 2012

Pausemusik...

... i väntan på att tiden ska bidra med lite fler svar än mina bisvärmar av känslor och såpbubblor till tankar.

måndag 7 maj 2012

Tough love

Something you said made me lose it again;
I can't remember the last time you made me feel safe.
There's no room for love, no time for understanding;
Sometimes I start a fight just to see if you care.

It's not getting better;
It's not getting any easier.
I never thought I'd become so cold inside.

Day after day, we're wishing our lives would change;
As long as you say it's alright, it's alright with me.
If we promise too much; more than enough.
I never thought it'd be easy; not hard like this.

It's not getting better;
It's not getting any easier.
I never thought I'd become so cold inside.


/ Sailor and I - Tough love


fredag 4 maj 2012

Växa

Jag älskar att växa som person.
Jag hatar på sättet det sker gång på gång.
Det är fanimej dags för mig att ta ansvar.

Inse att det är inte bara jag som såras när jag kastar mig utför stup. Ha tillräckligt mycket mod att sluta kasta mig och istället gå med lugna steg. Ha mer tillit till andra. Ha mer tillit till mig själv. Inte bete mig som en skitstövel, när jag inte är det.

Växa upp, som man säger.

onsdag 28 mars 2012

Det jag håller på att lyssna mig blodig till just nu...

Sailor & I – Tough Love (Aril Brikha Remix) from Kvalität on Vimeo.


Sailor and I's "Tough Love" är så löjligt bra och finns i ett gäng remixer. Hittar typ en ny varje dag. Idag nosade jag upp Aril Brikhas remix, som kan vara den bästa.
Är man på ett mer mysigt mood, så tycker jag definitivt du rikta öronen mot Andreas Lof's variant Where is the Love.

Det är magiskt bra. Om du råkar sitta på en godsak i smakerna house, electro eller trance (eller egentligen vadsomhelst som låter bra) så får du gärna droppa det i min Spotify-inbox.

Ovana.

Något har vaknat till liv.
Som jag trodde hade gett upp och krypt ihop i en lite ogentränglig puppa.
Som jag lämnat i diket att förblöda, för jag visste inte hur jag skulle ta hand om det.
Det fladdrar till. Fjäderlätt.
Det känns lite i magen. Är det vingtag?

onsdag 21 mars 2012

Hej Pappa. Hoppas allt är bra

Vet att det var ett tag sen vi sågs sist. Typ 10 år sen. 
Jag tänker på dig ibland. Inte lika ofta som jag brukade, men du finns där i periferin av mitt liv. När allt går bra eller när allt känns hopplöst, så saknar jag att inte kunna berätta eller fråga dig. 

Vi fick bara början på mitt liv ihop. Inte den roliga delen som händer nu. Nu när jag har lite mer perspektiv och ödmjukhet. Nu när jag är lite mer som dig och uppskattar att vara just det. 

Hur som helst så jobbar jag halvt ihjäl mig precis som du och mamma gjorde hela min uppväxt. Jag tycker om det. Jag trivs med det. Men jag skulle samtidigt vilja ha en break då och då. Sitta på bryggan på Lådna med dig och  röka en cigarr i solnedgången och höra hur du tacklade livet och fick ihop det till slut. Hur du lyckades foga samman pusselbitarna till en helhet. Till mig. 

Skulle vara kul att bjuda in dig till min födelsedag, så du fick träffa alla fina människor jag lärt känna. De som blivit lite av min familj idag. Gänget från Ölandsgatan som är lika stora på att festa som att vara vänner, Mats och Jennifer som jag jobbar med, alla knäppa och fantastiska jag lärt känna online och till och med den skäggiga tysken som bor hemma hos mig när han inte försöker lösa cancers gåta på dagarna. 

Ibland skulle jag veta hur jag ber folk dra åt helvete lika finurligt som du kunde. Jag gör det. Men inte lika bra. 

Ville bara låta dig veta att du finns kvar i mina tankar. Alltid. 

Och jag lovar att leva lika mycket och stort som du. 

Här är min favvolåt för dagen förresten:http://open.spotify.com/track/1BhVnF9HSmbJChRuAxPEIp

Hoppas det finns Spotify där du är. 

Kram, 
Jocke

onsdag 22 februari 2012

Luftslott och hagelbössor

Försöker fortfarande reda ut det här med vänskap. Vad gör en bra vän? - Stöttar eller säger den obehagliga sanningen? (Alltså, det är inget jag går och gnager på just nu, så eventuellt läsande vänner behöver inte oroa sig. Men det här grubblet poppar upp ibland.) 

Ibland är jag lite väl kritisk och skjuter ner folks (vänners) luftslott, kanske innan de har fått en chans att bli något mer än luftslott. Men jag tror ändå att man ska säga till om man inte tror på idéer som andra har. Eller i varje fall peka ut de fallgropar som kan poppa upp på vägen.

Det är klurigt. Har kommit fram till att bästa stället att leta feedback är hos dem som inte har något att förlora på att kritisera mig. Det är inte det att vänner har sämre omdöme än dem, utan att vänner kanske värnar mer om mina luftslott än vad jag gör. 

Vad tycker du? 

lördag 18 februari 2012

Copy-Transform-Combine (Everything is a remix)

Såg fjärde delen av Everything is a Remix idag och känner att det är viktigt att vi börjar (fortsätter) att prata om copyright och patent. Det handlar liksom inte om att avskaffa copyrighten, utan att förändra reglerna så att inte patent- och copyrighttroll förstör all utveckling.
Vi behöver skydda de som lägger tid på att utveckla och tänka utanför etablerade mönster, men samtidigt ska vi stötta dem så att de inte blir tvungna att uppfinna hjulet på nytt bara för att någon sitter på ett patent för hjul.
- Ta några minuter och kolla in filmen. Den ger en ganska bra inblick i varför reglerna ser ut som de gör och varför de måste förändras.


Everything is a Remix Part 4 from Kirby Ferguson on Vimeo.

Bilden till dagens post är ett utdrag från filmen och beskriver hur evolution funkar i både fysiobiologi och memebiologiskt. I botten la jag till ett citat från Peter Sundes intervju i Wired i veckan.
Tanken var från början att det skulle bli någon form logo. Den känns inte helt klar, så jag lägger upp psd-filen + fonterna, så att någon annan kan kopiera, förändra och kombinera den till något nytt.

måndag 13 februari 2012

Interlude (text i 3:e person. Läs ej...)

Någonstans i efterdyningarna av en förkylning som aldrig tog slut satt en trött medianånting-person framför sin macbook på gärdet och knapprade förstrött ett inlägg på sin blogg som var inne på sitt 6:e år.

Han skrev ett gäng meningar som skulle innehålla coola poänger och spännande, men han orkade helt enkelt inte slipa till formuleringarna. De påminde honom om andra inlägg som han redan hade skrivit och ämnen han redan hade ältat. Det var dags för något nytt.

Så han skrev en text tredje person. Han tänkte förnumstigt "Vissa dagar är man i god form och andra dagar hostar man upp slemklumpar och såna här förfärliga texter. Som idag. Tur att jag inte får betalt för den här texten."

Medan han klunkade i sig sitt kamomill-te kände han hur dåsigheten tog över. Det skulle nog inte bli så mycket mer kodning och offertskrivning ikväll. Kvällens klimax skulle nog enbart bli ett utdraget fall från hans matbord (som generellt sett enbart var dukat för nattjobbande) till hans säng.

Medan han satt och petade runt orden i texten i väntan på att Spotifylistan skulle spela klart, så slog det honom att han faktiskt mådde helt ok. Visserligen var hans ögon röda om en albinokanins, han hostade som en gammal farbror och han var väl inte sin bästa fysiska form. Men han var på väg. Och det var det enda som spelade roll.

söndag 12 februari 2012

Konversation med hjärnan

Jag:
- Hej Hjärnan! Jag vet att du vill vara sådär pigg som vanligt, men jag måste typ bli frisk till imorgon om någon planering över huvud taget ska funka. 
Du förstår, jag har en fullschmockad vecka där jag typ ska beta av en massa jobb och träffa massor av fantastiska vänner och skratta och dansa, och då funkar det verkligen inte att du bara "Oh! Jag kom på värsta kuliga idén. Låt oss bolla den en timme istället för att sova".
Den här äckelsjukan som jag har haft (och typ alla jag känner) MÅSTE verkligen ta slut imorgon. Så därför måste vi sussa nu. Förstår du det?

Hjärnan:
- Jag har kul idé!
 
Jag:
....

Hjärnan: 
- OCH så kom jag på 1000 grejer du MÅSTE göra ikväll

Jag:
- Alltså det här är skitviktigt. Annars är det kollaps, no cash och äta kallops som gäller....

Hjärnan: 
- Vore inte det här ett utmärkt tillfälle att se de där avsnitten av Fringe som  Sanna tipsade om?

Jag:
- ..vi har typ kollat på serier senaste tre dagarna. Heltid. Med övertid.

Hjärnan:
*Derp. Derp. Derp.*
- Vad sägs om lite mer kaffe?

Jag:
.....

Att medicinera med serier

Har spenderat senaste dagarna i soffan och kollat på serier. Har betat av Suburgatory, som är ganska söt, kul och roande om livet i de amerikanska förorter; Friends with Benifits, som handlar om ett gäng 20-nånting i Chicago som försöker hitta kärleken, eller i varje fall ett ligg för natten och Happy endings, som i princip är same-same; 20-nånting i Chicago, som hänger och letar ligg/kärlek.
Det mesta utspelar sig på barer och jag vill bara-bara-bara gå ut dricka drinkar och droppa fåniga raggningsrepliker nu. På engelska. I en bar. I Chicago. Eller NY.
Inte ligga i soffan och hålla hand med en förpackning Otrivin, ta i en sjunde runda citronvatten och vara plågsamt medveten om att det enda jag lyckas locka med mig som sällskap i sängen ikväll är min äckliga hosta som har stalkat mig senaste dagarna.

Det är liksom inte samma.

onsdag 8 februari 2012

Rapport från sjuksoffan

Happ. Då ligger man här igen. I soffan. Och väntar. På att bli frisk.
Har varit ett par förbaskade månader av krasslighet och det verkar om att hela min omvärld går omkring och snorar om vartannat. Anyhow: Tror jag är på bättringsväg.





Har hur som helts lyckats mana iväg migsjälv till min lokala ICA-butik och köpt mer Ipren + lite riktig medicin: Ben & Jerry's. Denna gång föll valet på Nordic Water Peace. Den var... awesome. Nästan lika bra som Bohemian Raspberry (som de tagit ur sortimentet av någon skum anledning).

Lyckades dessutom kolla igenom Mr Nobody som var riktigt flummig, men också riktigt, riktigt bra. Påminner lite om en blandning av Donny Darko, Big Fish och The Curious Case of Benjamin Button. Plockade ett citat (ish.. det var i varje fall samma andemening) därifrån som jag gillade:



Sen har jag plöjt lite bloggar. Har börjat fastna för modebloggarnas estetik/manér.  Lite kul. Verkar som att en av de mer poppis grejorna just nu är speglingar + halvt random texter. Gärna i kombo med en vanlig bild i samma bredd. LIKE IT! Kommer nog köra på det ett tag bara för att det är kul pill och som enväldig bloggläsare på den här url:en så känns det inte ens som att jag behöver förklara mig. :) 

Dagens modebloggmanér:  



onsdag 11 januari 2012

Dubbelbra - Niki & the Dove + Erik Hassle

Ibland blir jag lite kär. Eller besatt. Eller det där ordet för när man känner att man vill vara eller äga en person som berör en. Hänförd? Det är lite så jag känner när jag lyssnar på mina absoluta favoriter just nu.

Niki & the Dove
Förra veckan tjatade jag ihjäl mina vänner att hänga till Debaser för att se Niki & the Dove. Jag hade sett dem i somras på Debaser Slussen och det var så där makalöst bra som gör att man blir osäker på om det verkligen hände. Som tur var hann jag dra upp mobilen och filma en låt, så jag fick bevis till dagen efter. Det handlade inte om en endorfinbombad hjärna som blommat ut under sommaren. Det var magisk musik.


Niki & the Dove - Dj Easy my Mind | Live at Debaser

Så jag lyckades få med ett par trogna medryttare som jag mutade med en moules frites-middag hemma hos mig. Efter en timmes köande (Jepp, så länge stod vi) fick vi se en konsert som var så galet bra i energi, ljus och musik. Jag var såld än en gång. Hela veckan har hittills bestått av tvångsmässigt lyssnande på The Drummer och Mother Protect. Texterna är minst sagt... flummiga. Ibland lite osammanhängande. Och det är jävligt uppfriskande, när nästan alla musiktexter har blivit, så slätstruket förklarande.


Niki & the Dove - The Drummer

Anyhow: bra shit. Niki & the Dove kom 5:a i BBC's lista Sound of 2012 och jag hoppas att de kommer få den uppmärksamhet som de förtjänar.

Erik Hassle
Jag har tidigare nämnt att jag är lite av ett Hassle-fan och de flesta är bekanta med hans Don't bring flowers after I'm dead, fast man bör inte missa att han gör grymt mycket coola samarbeten med t ex svenska houseguden Johan Dahlbäck eller varför inte hans bootlegs på Alors on danse.


Stromae feat. Erik Hassle - Alors on danse

Hur som helst släppte Erik till min stora glädje nytt förra året Mariefred sessions vilket är ett gäng blandade karameller som på vissa spår leker med samma sköna electrosound som Robyns Body talk, men även innehåller låtar med samma sköna egna sound som hans debutalbum Hassle.



Tips: Son of a Kid
På Hassles blogg fick jag dessutom tips om en polare till honom som gör minst sagt lika bra musik, Son of a Kid. Hans Destroy Destroy går även varm i mina lurar just nu.


Bra + Bra = Brabrabrabra!
Så vad händer när två fantastiska talanger stöter ihop? De passar på att göra lite magi. Av en slump hittade jag det här klippet med Hassle och Malin Dahlström (sångerskan i Niki & the Dove) där de kör en duetten Who's gonna walk you home.  Så magiskt bra.

söndag 8 januari 2012

Tröttsamt pigg

Alltså de här kvällarna när jag går och lägger mig vid 18:30 och tror att jag ska få 12 timmars sömn: de funkar inte. Det här måste vara typ 3:e gången bara i år (nota bene: dagens datum är 2012-01-09)som jag vaknar fullt utsövd klockan 23:59 plågsamt medveten om att jag kommer vara ett vrak vi 14:00 imorgon. Vet inte om det är det nya året som skjutit till energi eller om det enkla faktum att jag varit ledig ett tag på riktigt, men jag har ett fullt lager med energi igen. Jag livade mig själv att börja sova 8 timmar per natt det här året, i varje fall en period, för att se hur mycket roligare tillvaron blir om man inte släpar sig runt som en zombie. Tydligen räckte det med att gå all-in på chillandet under julen och nyåret för nu är 6 mer än nödvändigt. Jahapp... Det här inlägget tog 12 minuter att skriva på opponent via Bloggers nya webbgränsnitt. Nu går jag upp, dricker grönt te och fixar lite mer på bloggbyran.se's nya utseende. Vi vill ju vara lite fina nu när det är nytt år. Sen blir det förhoppningsvis SATS om 6 timmar. Sov gott!